Göteborgsposten – 24 januari 1873, sida 1

dotter. En stunds samtal vid parkgrinden, som ögonblickligen kunde afbrytas ifall någon skulle komma, var allt hvad han tillät sig. Men miss Bond, som ej kunde veta huru långt hennes beundrares försigtighet sträckte sig och som hade rätt höga tankar om sin förmåga ett fängsla, torde ha hyst någon obestämd förhoppning om att han denna afton skulle göra henne ett litet besök och tillbringa en stund i hennes sällskap. I stället för denne Londonsprätt i sina blanka stöflor och fina rock, kom nu endast den hederlige Joseph Flood, hvars högsta förtjenst var att han älskade henne ända till kollrighet och hvars förmåga att uttrycka sig var af det mest anspråkslösa slag. Hon fortfor med sin sömnad och hade en något surmulen min då Joseph inträdde i bersån. Helsningar äro i deras klass föga ceremoniösa och groomen märkte knappt huru kallt han blef mottagen, utan satte sig helt ogeneradt ner vid sin fästmös side, slog sin starka arm om hennes lif och ville i sin egenskap af fästman taga en kyss af henne. Jane drog sig undan med en otålig åtbörd. — Jag önskar bra gerna att du ej vore så efterhängsen, Joseph, sade hon buttert. Vädret är alldeles för varmt för kyssande, och dessutom tror jag ej att du rakat dig idag. — Jo bevars; men jag tror skägget växer fortare då det är så här varmt. — Din kind är så hvass så det kändes alldeles som om on bit gråpapper dragits öfver ansigtet. Du hehöfrer