Göteborgsposten – 23 januari 1873, sida 1

ogillande af det lättsinne, som han sann rottästadt i hufvudstaden, hvars befolknings flärd, lknojdhet och sjeltgodhet förlorade mycket vid jemförelsen med det friska lif, som han trodde sig finna på landsbygden och hos arbetsklassen i småstäderna. Ilan hade vid denna tid ulgifvit sin bok om Nordens mythologi och sysselsatte sig ifrigt med studiet af våra äldsta förtäders lif och med histor:e!orskping, det senare ed sådan frmgång, att akademiska lärostolar erbjödos honom. Hans lefnad fick nu en annan riktning. Af fadrens sjukdom föranleddes. han att välja den presterliga banan. Orthodox en och pietismen beherrskade då den lutherska kyrkan. Rationalismen angrep dem båda med vapen, som de hade svårt nog att motstå, och så tostrades ett slags sömnaktighet eller likgilt:ghet på det religiosa området, som Grundtvig, nu en ifrig läsare at den heliga skritt, reste sig att bekampa. Hans profpredikan i Regentskyrkan var riktad moten stor del af Danmarks presterskap; den upptogs såsom en sir.dshaudske, och den prosterliga förtöljelsen hindrade en tid Grundtvig att fullfölja sin atsigt att blitva en Åreformator, ett kall, til hvilket särskildt Kotzebues nädande skrittställeri hade manat honom, men hvilket han dock sjelt icke ansåg sig värdig, Den inre och yttre strid, som han nu hade ait utkämpa, stilades dels genom bemedling af en hans nära anhörig, som hade en hög ställning inom kyrkan, dels derigenom, att ban, sedan han blifvit prestvigd, i sitt barnahem hos sin far fick anställning såsom hjelpprest, under hvilken tid han skref sina ÅRKoskilde Rum?. Efter tadrens död kom G. åter 1814 till Köpenbamn och öfversatte der Saxo Grammaucus och Snorre Sturleson. En tvist med prof. Clausen, med anledning af ett af denne utgitvet verk om kyrkoförsattuiogen, och den trångbröstade uppfattning, som röjdes i vederbörandes förbud, att hans psalw Den signede Dag ej skuile få sjungas vid Ansgariifesten, toranledde honom att taga afsked från prestembetet. Han erhöll derefter ett obetyd igt anslag af danska kungen för att fortsätta sioa historiska studier. Ätven erhöll ban understöd af sin vän Busck, hvilket understöd gjorde, att han, som nu med all kraft studerade den anglosachsiska litteraturen, kunde töretega en resa till England, bvarest han var den forste, som väckte intresset för gammal anglosachsisk kultur. Föreläsaren skildrade derefter Grundtvigs utveckling till en verkligt kristlig, folkeis prest, hans strid mot rationaliemen, hans märkvärdiga tarflighet och arbetsamhet, och öfvergick deretter till det ekede i bans lif, då han började att, eburu icke prest, skaffa sig en lärjungekrets, som växte för hvarje dag. Då Grundtvig lade den största vigt på sakramenterana, bar han tangt, ate det var honom förment att utdela dem. Professor Rasmus Nielsen, som nu gjorde bekantskap med hans verksamhet såsom psolmförfattaro, blef honom ett godt stöd, och då ödmjukhet och mildhet nu blef ett lika framstående drag hos honom, som törut avärmarens stränga itver hade varit det, öppnades sör honom åter tillträdet till den presterliga banan, och deraf begagnade han sig. Med liflighet skildrade föreläsaren derefter den uppskakande tilldragelse, då Grundtvig under gudstjensten hemsöktes af en förståndsrubbning, hvilket inträtfade efter Danmarke sista nederlag, och framhöll derefter hans eaträfvan att göra kyrkans gudstjenst till en folkets gudstjenst, vid hvilket strätvande han isynnerhet lade vigt på kyrkosången, i hvilken han ville lägga til tolkets hjertan talande ord till de gamla kämpavisornas toner. Slutligen beskref föreläsaren sina intryck af vistelsen i Grundtvigs hem på hans ålderdom, hvarest han i det nu rika buset fann samma praktiska hängifvenhet för folkets sak och jemlikhet i borgerligt umgänge, Med en målning af det högtidliga intrycket af Grundtvigs begrafning slutade föreläsaren sitt föredrag, som, efter hvad vi förmoda, endast för denna gång undantagsvis räckte en och tre qvarts timma. Nya Teatern, Topolii skådespel Regina von Emmerilz gafs igår afton för första gången efter några års hvila, och visade sig dess återupptagande vara en py framgång for dir. Ahman. Huset var i det närmaste utsåldt. och publiken fölide skådeanalnt mad att