Göteborgsposten – 21 januari 1873, sida 1

Riksdags-Kaleidoskop 1873. IL Den 18 Januari. Alla de aflemnade riksdagstullmakterna hade efter lyckligt genomgången skärseld i går återställts till sina resp. innehafvare och i dag kunde således riksdagens första sammanträde hållas. Vid tiotiden samlades riksdagens ledamöter. I Första kammaren fungerade nu för åttonde gången frih. Sprengtporten som ålderspresident, och i Andra kammaren för första gången frih. Gripenstedt. Deras helsningstal förmodar jag kommer tillhanda samtidigt med detta bref. Vid nästföregående riksdags början fungerade i Andra kammaren såsom protokollsförare ad interim två jurister, auditören Grenander och v. häradehosd. Gustafsson — nu två publicister, hrr Hedin och Gumowlius. Sedan ålderspresidenterna framtört sina välkomstheleningar, ålåg det hvardera att delgifva kammaren resultatet af fullmaktsgranskningen och deretter att låta uppläsa förteckningen å de resp. ledamöterna. Denna åigärd atbidades i Andra kammaren med en viss nyfikenhet. Med säkerhet väntade man en episod, en demonstration, ett kraftprof — med tå ord sagdt, något som skulle väcka uppseende, något storartadt, som i bäfdeböckerna skulle förvaras till den senaste efterverld och bevisa att Andra kammaren var herre i sitt hus. Dagen före riksdagens eammanträde här — den 14:de — just på biskopens i Abdera namnsdag, således på en särdeles lämplig deg, inneböll den af hutvudstadens dagliga udmngar, som lärer vara landtmannapartiets organ, en vägledande artikel, i hvilken, naturligtvis med konseqvent åsidosättande af all logik, men med desto mera styrka i frasen, påstods att domaremaktens beslut kunna komma under riksdagens prölning — en egplitter ny teori, men utan tvifvel mycket beqväm, ehuru å andra sidan äfven vådlig, under partitider. Med den der pröfningen nu alsägs att kunna tå högsta domstolens utslag i afseende på statsrådet Bergströms val ull riksdagsma., genom votering i Andra kammaren upphäfdt, och hr Bergström således exkluderad. Det var nu yrkandet härpå, som man i dag väntade, i sammanhang dermed en liflig diskussion och en lika uttömmande som mångskiftande parafras öfver 2:a mom. i 32 5 riksdagsordninngen. Den rätta tiden för allt detta var inne, då riksdagsmannauppropet tullbordats. Men — ingen begärde ordet. Antingen hade de i gruadlagen hemmastadda lyckats öfvertyga de ardra, att en sådan tolkning af ofvan antydda grundlagsmoment, hvarmed den här förutnämnda tidningen törsokt sig, var uppåtväggarue rasande, eller ock hade det mött hinder att påträffa någon med nog stort eller nog ringa anseende, sör att vilja äfventyra detta medelst att framställa det ominösa yrkandet; nog af, det uteblef, och om än derna utgång tör åtskilliga var litet harmlig, så föreställer jag mig dock att kammarens anseende derigenom bevarats. Det skulle utan all gensägelse tagit sig illa ut, om talmannen hade nödgats under den första diskussionen i kammaren erinra någon talare att han öfverskridit sin grundlagsenliga befogenhet, eller blifvit föranlåten vägra proposition på yrkandet om statsrådet Bergströms uteslutning, och begge dessa fall bade kunnat inträffa om man velat taga sig före att bryta en laga kraftvunnen dom. Ni har redan på telegrafisk väg fått kunskap om, att till talman och vice talman i Andra kammaren blitvit utsedda landshötding Asker och frih. Åkerhjelm. Det kan ej bestridas att K. M:t till dessa befattningar icke hade särdeles många att välja på, icke heller