Göteborgsposten – 21 januari 1873, sida 1

A A DA PD. DU Chiselhurst kommer att hålla sitt intåg i samma stad, som han i en så olycklig stund lemnade tvid sin faders sida vid krigets början och hvilken denne icke mera skulle få återse. Några manitestationer med anledning af kejsarens död vare sig åt ena eller andra sidan ha icke afhörts i Paris och skulle väl icke beller ha tillåtits. Emellertid är det säkert, att regeringen haft allvarsamma farhågor för stämningen inom armen. Thiers sätter ett orubbligt förtroende till marskalk Mac Mahon, som under dessa dagar betunnit sig i en svår stallning. Han vet väl, att af hans hållning beror hela armns, och likasom han är alltför loyal att förneka sig sjelf genom att vid ett dylikt tilltälle undandraga sig grannlagenhetens pligter för sin gamle suverän, så ar han allttör mycket patriotisk att genom någon obetänkt demonstration åstadkomma en rubbning i de bestående förhållandena. — Inom officerskårerna ha hällits öfverläggningar för att besluta om man skulle in corpore begära tillstånd att resa öfver till Eogland för begrafningen. Man hade redan, åtwinstone idom alla de i Paris förlagda regementena, beslutat att från hvarje kär afsända vissa delegerade, så vidt man dertill erhölle medgifvande, då olficerarne under hand fingo sig meddeladt, att hvarje sådan begäran ovilkorligt skulle afsläs för alla utom för dem som direkte hört till kejsarens maiton militaire. Men enär denna tillsägelse aldrig kommit på orderna, anse sig de oificiösa udnuingarne ha rätt att såga, ati ingen liknande begaran blifvit framställd och saledes icke heller kunnat afslås. Det säges — jag har dock icke sjelf varit åt den kanten — att tilloppet at dem, som i Rouhers hotell vid rue de JElysåe låta anteckna sig för att på detta sätt presentera sina sorgebetygelser iör kejsarinnan och den u:ge Napoleon, skall vara otvermättan stort. Särdeles öfverraskande skall den stora mangden af arbetare ha varit, som kommo dit under loppet at söndagen. Extratåg trån Paris äro toranstaltade i och för begratumgen, och arrangören har ingen brist på tolk, sages det. Jag gjorde i söndags en tur uppät de yttre boulevarderna och arbetareqvartereu. Kejsarens dod var ätven här det allmänva damtalsamnet; uppfattningen at honom säsom regent var gemeuligen densamma som de här uteslutande lästa tiumngarnes, — det var Baumguet som hade fört oss i klistret. Foljakuigen skonades han ingalunda. Men som den nuvaraude regeringen, kejsarens afgjordaste fiender och natiovaliörsamlingen, eou at satt honom, lika litet skonades, sä kan det vara qvitt. Jag tår emellertid tillägga, ati den råuet i utuyck, som på dessa stallen forekom, ändå icke töretoll så vidrig som den mera polerade gemenheten hos vissa tidningar. Man dansar icke, sade jag nyss, i anseenda ull sorgen. Det är dock 1 en mycket ioskränkt mening, som denna anmärkniug tår tagas, ty de uffomliga lustbarbeterna ha icke l.div vågot afbräck, och operabalen i Lordagnatt var, säger man, lika stormande som vanligt. Den republikanska dygden synes ännu ej ha vunnit önskligt insteg 1 sederna, och orglerna fras lika bullersamt som förr; det enda är att skandalerna äro hitet mindre väl öfvervakade. — I enskilda kretsar, till och med i legiumistiska, ha deremot några stora si6ter bluvit kontramanderade, och detsamma är ätven fallet i en af de sornamsta klubbarne, der just i gär en stor bal var ämnad att gilvas. Julen var fordom i Frankrike, såsom den ännu är i de nordiska länderna, en familjeoch barnaiest, men denna dess ursprungliga karakter har nu till största delen gatt forlorad. Man går om julnatten, om man så har lust, i midnattsmessan (och det tyckes som om alla menniskor hade lust, ty hvarenda kyrka är proppfull), och man åhör då en nästan alltid utomordentlig kyrkomusik. Sedan kommer le reveillon, firandet at julnatten, då alla restauranter, både bättre och sämre, äro öppna ända till morgonen, då kronorna skimra lika länge i de flesta privata vånirgar och konsumtionen af allehanda goda saker, ifrån tryfferad kalkon och gåslefverpastej med champagne till korf och petit bleu, lärer uppnå de mest förvånande proportioner. Nyårsdagen är den egentliga familjefesten, och det är då som våra julklappar gå igen här. Det är då som julgranen tändes. Ty det finnas julgranar här likasom i Sverige. Statistiken — hvad existerar, väl, deri statistiken icke lägger sin näsa? — statistiken lärer oss, att tjugofemtusen julgranar årligen säljas i Paris. Det är ej mycket, det är sanut, på en befolkning af ett par millioner menuiskor, och det är således långtifrån en i hvarje