Göteborgsposten – 20 januari 1873, sida 1

j rade hon med darrande röst i det hennes harm häfdes af sinnesrörelse. Hvad bryr jag mig om Weston Vallory? Hen är min kusin och visar sig nyttig och tjenstaktig; men du vet att jag sjelf jemnt och nätt fördrager honom. jan har jag beslutat intränga i den hemlighet som gör att du hyser motvilja för detta hus. Jag tror icke att jag är svartsjuk af naturen, men att det skall finnas en hemlighet mellan dig och mig är mer än jag kan uthärda. Det finnes en qvinna på botten af denna hemlighet, Hubert. — Nå om jag medgifver det? sade mr Hareross med köld. — Det är således en qvinna inblandad i din hemlighet! utbrast Augusta passioneradt. — Ja. Min hemlighet, såsom du kallar den, rör en qvinna som dog för tretio år sedan, och denna qvinna var min mor. — Din mor! — Ja, Augusta. Du har förmått mig att göra denna bekännelse, liksom du förmått mig till en annan. Himlen vete om det kan vara bist för oss båda att jag är uppriktig, om vi skola komma hvarandra närmare då du får veta allt hvad som utgör mitt lifs bittra hemlighet; men eftersom denna sak tyckes gå dig så djupt till sinnes, må jag lika gerna omtala allt som är att omtala. Minnes du den afton då sir Francis Clesedon dinerade i din fars hus — första gången du såg honom? — Fullkomligt väl, svarade Augusta i det hon betraktade honom med en min full af undran och obestämd