Göteborgsposten – 20 januari 1873, sida 1

ett år före min mors död sir Lucas, på lord Dartmoors anmaning, sålde en egendom af någorlunda stort värde och anslog köpesumman till underhåll åt mig och min mor. Nu kan jag verkligen ej tro att sir Lucas Clevedon var den man som ville göra en sådan uppoffring utan motir, och ett motiv starkare än en sjelfvisk mans kärlek. Det är fullkomligt möjligt att något slags giftermål egt rum utomlands, och att detta underhåll var det pris han betalade för att hemligheten skulle bevoras. Dock tror jag knappt att, ifall ceremonien varit laggill, min mor skulle ha sålt mina bördsrätt. Jag älskar hennes minne allt för innerligt för att tro det hon skulle ha varit så orättvis mot sitt barn. Jag älskar henne allt för innerligt för att tro, att hon varit något mindre än min fars hustru. — Och du har aldrig ens tänkt på att väcka påsvående om dina rättigheter ? frågade Augusta. — Aldrig. Om jag har några rättigheter, så har jag inga bevis genom hvilka jag skulle kunna göra dem gällande, ej ens så mycket som ett födelsecertiflkat. Jag vet ej ens hvar jag blifvit född, ej heller med hvad namn man skref in mig i kyrkoboken. Jag är ej den man som vill göra anspråk gällande, hvilka jag ej kan fullfölja, eller bringa vanära öfver min mors namn genom att inför verlden väcka fråga om min bördsrätt. Det anslag min far gat mig var tillräckligt för att skaffa mig en god uppfostran och bereda mig en respektabel ställning. Jag bar lord Dartmoor att tacka för det jag fick börja mitt lif i Harrow och Oxford. Jag har lord Dartmoor att tacka för