Göteborgsposten – 17 januari 1873, sida 3

Ivarjehanda. Det preussiska föravarssystemetEn vigiig beskriming olver preussarues 1010varssystem är nyligen iuford i en skritt utgifven i Wien at kapt. Hermaun v. Orges, f. d. oifieer i preussisk tjenst och numera anställd vid det österrikiska landtvärnet. Preussens försvarssystem, säger denne skriftställare, var till en början iufördt af en sachsisk ingeniorofficer vid namu Aster, sedermera chet för den preussiska ingeniörkåren. Den af Aster autagua ledande principen var densamma som låg till grund för Scharnhorsts armorganisation, nemligen att hvarje del at ett lanuomraue skall hafva sitt eget organiserade försvar, och att följaktligen en del af en fästning skall verka obervende af en annan och tjena som skydd för stora truppmassor af alla vapen, som varit engagerade i striden. De gamla franska såstningarne bilua en slags kedja längs landets politiska gränser, under det att preussarne töljue de geografiskt fordelaktigaste punkterna, hvilka i norra Ty skland utgöras at floder, som t. ex. Rhen, Weser, Elbe, Oder och Weichseln. De flesta at dessa sastningar voro antingen konstruerade eller förbättrade at Aster; Köla, Koblenz, Posen och Königsberg äro samtliga efter hans system, hvars mål är att försvara ett laud delvis genom en rad fåstningal, hvar och en afsedd för ett visst distrikt. I ue nya af Aster bygda fastena, såsom Posen, Koblenz m. är en tillrackligt stor plats inrymd, icke allenast, som törut, för att skydda de militära forrådshusen eller några betydande strategiska punkter, utan äfven för ett befåstadt läger, så beläget, att fienden nöuvändigt maste anfalla de trupper som inneha det, hvilket meuför för preussarues trupper den stora fördelen au råde) erbjuda en afgöranue batalj på sitt eget omräde Aster erbjöd sig äfven att befästa Berlin på samma sätt och uppgjorde en ritning, enligt hvilken Spandau skulle blifva en af buivudstadens detacherade fästningar; men planen vann icke bifall at hofvet, der Asters stora strategiska törtjenster icke voro nog uppskattade, och ötvergafs, liksom åtskilliga andra at hans förslag, bland andra en sorgfälligt uttörd plan för Königsbergs törsvarsorganisavivn. Lyckligtvis, sager kapt. v. Orges, har Preussens hutvudstad icke sedan år 1813 varit hotad af någon fiende. Om preussarne icke vunnit slagen vid Grossbeeren och Dennewitz och fransmännen icke förlorat det vid Montmartre, skulle kanske Berlin i stället för Paris blitvit betästadt. Asters styrka visar sig således isynnerhet i fästvingskonstruktioner. Han har helt och hället frångatt bastionssystemet, hvilket gör alla fästniugsdelarne beroende af hvarandra, så att om en bastion är eröfrad är hela sästningen förlorad. Hans plan var att göra hvarje del i stånd att försvara sig sjelf och att göra det nödvändigt för fienden att taga hela verket, det ena efter det andra, hvarje redutt, hvarje graf och hvarje kasematt, innan segern var gifven. Kapt. v. Orges, deremot, tror att detta system är för mycket inveckladt och att fästningar bygda efter detsamma icke kunna motstå nutidens artilleri. Afven mot ett gammalt artillerisystem kunde icke Bomarsunds befästade kaserner stå bi och vid Sebastopol voro dylika af Todtleben ansedda tor alldeles onyttiga. De stora befästade kasernerna i Ulm, tornet Montalembert i Koblenz och Posens redutter skulle derföre troligen stå sig lika klent för våra dagars svåra artilleri och skjutsystem. Dessutom ligga dessa fästningsverk med sina skansar för nära staden för att kunna skydda den mot en bombardering. Den yppersta af Asters uppfinningar, tillägger skriftställaren, är ett befästadt läger, som i dessa dagar gäller mera än en fästning omgifven af stenmurar. Väl utförda jernvägar skulle fö ja såväl strategiska som kommersiella linier och vara i ständ att föra trupper till ett dylikt läger för uppkastande af vallar och fästningsverk innan fienden hinner anlända.