Göteborgsposten – 17 januari 1873, sida 1

vara olämpligt, att i afseende på Andra kammaren meddela en liten statistisk öfversigt och i sammanbang dermed några reflexioner. Under Andra kammarens första legislaturperiod utgjorde ledamöternas antal 190, under den andra 192 och kommer vid den nu inträdda att utgöra 194.) Tillökningen är föranledd deraf att fyra nya valkretsar tillkommit. Af de 193 kända valen hafva 113 fallit på personer som under den nästföregående perioden fungerade som representanter i kammaren; inom 79 valkretsar ha nya ombud blifvit utsedda; af dessa ha 13 tilltörne varit riksdagsmän. Omsättningen vid innevarande riksdag är mindre i Andra kammaren än under den nästföregående, då den uppgick till 101. Att gruppera Andra kammarens ledamöter med ledning af den samhällsställning, som uppgifves i fullmakterna, vore vilseledande; en i tjenst varande, eller f. d. tjensteman, militär eller civil, kan äfven vara godsegare, och en såsom sådan i fullmakten titulerad kan hafva varit tjensteman. Benämningarne godsegare, landtbrukare och hemmansegaro innefatta äfven föga vägledning. I två stora grupper kan dock Andra kammaren ordnas: landsoch stads-representanter. De förra utgöra, då kammaren blir fulltalig, 139, de senare 55. Men icke heller denna gruppering är fullt vägledande i afseende på den politiska ställningen inom kammaren. De förra skulle enligt den gängse uppfattningen tillhöra landtmannapartiet; men under sistförliden riksdag utgjorde ju högsta antalet vid voteringarne 117, och då röstade dock med detsamma åtskilliga stadsrepresentanter. Att icke så kommer att inträffa under den nu började riksdagsperioden i afseende på de egentliga brännande frågorna — grundskatterna och indelningsverket — torde kunna anses såsom fullt sannolikt. För öfrigt lärer väl icke behöfva framhållas såsom obestridliga fakta dels att ibland stadsrepresentanterna ha funnits och kommer äfven framgent att finnas många, hvilka ega lika stor jordegendom, äfven af skattenatur, och hvilka hålla lika många soldater, som någon af Andra kammarens landtrepresentanter, men ändå ställa det allmännas väl framför de enskilda intressenas anspråk; äfven om dessa antoge stora dimensioner; och dels att icke alla landt-represontanter ovilkorligen tillhöra landtmannapartiet. Tillser man nu, huru den genom de verkställda valen åstadkomna omsättningen af ledamöter i Andra kammaren slagit ut, till olägenhet eller till nytta för landtmannapartiet — målsmännen för Åden folkliga majoriten —, så är först och främst det påfallande, att, då bufvudstaden icke återvalde bäradshöfd. Dufva, så tillskyndades nämnda parti derigenom en stor och oersättlig förlust. Hr Dufva gjorde icke anspråk på att gälla som partiets ledare, och derföre var han väl sedd af dem, som gjorde anspråk på denna utmärkelse; men i de frågor, som lågo detsamma mest om hjertat, understödde han partiet både med sin stora parlamentariska talang och med sitt politiska anseende. Det är personer med dessa egenskaper hvaraf partiet är i stort behof, och det skulle ganska säkert villigt afstå åtskilliga röster i kammaren, om derigenom hr Dutva kunde återinsättas på Stockholmsbänken. Deremo medför kapten Mankells frånvaro sannolikt ingen annan olägenhet för partiet än förlusten af hans röst. Vida mera saknad blir hr Victor Rydberg; visserligen assisterade han partiet föga i debatterna, och det stora flertalet inom partiet sätter föga värde på boklärda män och betraktar dem med ett visst afundsamt misstroende; men partiet ansåg dock både hedersamt och fördelaktigt att ega honom, emedan han tillhörde en af de tidningar, som ställt sig på partiets sida, och föröfrigt bade det icke någon anledning till missbelåtenhet med hr Rydbergs verksamhet i konstitutionsutskottet, der han troget röstade med partiet. Af sist anförda skäl torde ock kapt. Carlsund blifva saknad. Att godsegaren G. Silfverstolpe intagit den plats, som hemmansegaren J. G. Jansson från Stockholms län, med iakttagande af den strängaste tystnad, innehaft vid fem riksdagar, torde landtmannapartiet ej kunna räkna sig till favör, icke heller att frih. A. Cederström intagit kapten Hiertas plats, men väl att frih. Tamm, som icke heller tillhörde partiet,