Göteborgsposten – 16 januari 1873, sida 1

talas om fred öfverallt i verlden, och öfverallt i verlden rustar man sig för krig — naturligtvis för att förekomma detsamma, men man rustar i alla fall. Åfven hos vår närmaste granne söderut, i Danmark, har begäran framställts till representationen om något ökade anslag till försvarsväsendet, som det med skäl kan kallas specielt i de tre nordiska rikena. Det är väl då icke gerna möjligt, att vi mer än alla andra skulle kunna undgå, äfven med iakttagande af all möjlig sparsamhet, någon föröknivg i anslagen till vårt försvar. De som anses närmare böra känna till förhållandet förmoda, att, innan det kommer till ett afgörande med en fullständig reorganisation af landttörsvaret, krigsministern i främsta rummet har sin blick rigtad på en ombildning och utveckling af generalstaben, så att denna blir hvad den bör vara och hvad nutidens fordringar oafvisligt kräfva, en elitkår af kunskapsrika och skickliga officerare, som ställd under en särskild chef bildar liksom sjelfva hjertat af armn och upprätthåller den nödvändiga kontinuiteten, äfven om politiska vexlingar framkalla ombyten af krigsministrar. På generalstabens duglighet beror så väsentligt krigets utgång, såsom det sista kriget bäst visade, att man ej kan betvifla, det representationen skall bevilja medel, om de begäras för ifrågavarande ändamål. I afseende på flottan vet man, att en plan för sammanslagning af dess båda vapen m. m. — hvarom vi förut nämnt — skall föreläggas riksdagen, men hvilka nya anslag, som kunna erfordras, är oss icke bekant. Hur mycket anlitade våra mekaniska verkstäder och ingeniörer varit förlidet år visar sig, bland annat, deraf att oaktadt premier utfästats för förslag till lämpliga minbåtar, intet enda sådant förslag lärer inkommit under årets lopp, och likväl utgör minväsendet, med hvad dertill hörer, en af dagens mest uppmärksammade frågor. De hitkommande riksdagsmännens antal ökas nu dag trån dag, och riksdagshuset, som i år icke undergått någon annan större reparation eller förändring, än att golfvet i Andra kammarens sessionssal omlagts för att bereda nya bänkplatser åt de tillkomna nya representanterna, är snart redo att mottaga hrr representanter. Äfven schweizerioch restaurationslokalen, der under hösten Stockholms husvilla södra gymnasium välvilligt lemnats tak öfver hufvudet, är åter tillräckligt putsad for att bjuda riksdagsmännen på mera materiel näring än den, som bestås två trappor upp, bvilket erfarenheten visat vara högst behöfligt. Om onsdag är första sammanträdet, hvarefter under de tre följande dagarne granskning af tullmakterna kommer att ega rum. Måndagen den 20 dennes förmodas det, att riksdagen kommer att öppnas personligen af konungen, vid hvilket tuftalle den kongl. propositionen om statsverkets tillstånd och behot sannolikt också blitver utdelad. Derefter torde det ej dröja länge, innan ecklesiastikministerns af regeringen gillade förslag till läroverkens omreglering meddelas riksdagen. Att tala om riksdagens slut, innan den börjat, kan synas väl tidigt, men vi begagna tilltallet att uttala vår förmodan, att denna riksdag lika litet som de förra. torde behöfva en förlängning af den lagliga tiden för sin sammanvaro, men att representationen dock icke kommer att åtskilJas, förrän den bevistat den kongl. kröningen, nvilken kyrkliga ceremoni i vårt tolks rehgiösa upptattning förr varit oskiljaktig från konungavardigheten. Såsom talmän tör riksdagens kamrar skulle, såsom ryktet förkunnat, komma att fungera i Första kammaren de förutvarande och i Andra kammaren hr Asker som talman och hr Wijk såsom vice talman. Sanningsenligt måste vi bekänna, att vi härom ingenung annat veta med någon slags säkerhet, än att förra vice talmannen i Första kammaren, hr Fåhreus, i betraktande af sin framskridna älder, yttrat sig icke kunna ånyo mottaga denna hederspost, om den erbjödes honom. Emot landshöfding Asker, som i egenskap af talman i förra borgarståndet hafttilltälle visa sig som en skicklig ordförande, har ryktet ingenting annat haft att invända än svag helsa och de fyllda sextio åren, och jemte hr Wijk har man blott omnämnt hr Sjoberg. Möjligt är likväl, att regeringen nu som åtskilliga gånger förr ger ryktet en dementi. Rykten upptylla så att säga luften med kombinationer om huru än den ena och än den andra höge embetsmannen skall få den platsen och hur han skall efterträdas af den och den o. 8 v. liall det möjligen roar våra läsare att erfara, hur man söker bjelpa regeringen vid hennes säkert ibland ratt svåra försök att finna lämpliga personer till högre ombetsmannabefattningar, så