Göteborgsposten – 15 januari 1873, sida 2

cal calculus hos kejsaren samt begärdt och tillrådt en omedelbar undersökning. Men detta akistycke. dat. d. 3 Juli 1870, har äfven historisk betydelse. Ar det icke sannolikt att, om denna kousultation meddelats kejsarinnan, en undersökning anställts, tillvaron af en calculus bekräftats, att kejsarinnan skulle ha begärt och genomuritvit en omedelbar behandling och att den några dagar derefter uttärdade krigsförklaringen skulle med säkerhet blitvit uppskjuten, kanske uppgifven. Hvilket ofantligt ansvar ha icke de åtagit sig, som hemlighållit denna konsultation och icke meddelat den till kejsarinnan, såsom de kousulterande läkarne begärt, utan låtit kejsaren i ett så allvarsamt sjukdomstillstånd kasta sig i detta bedröfliga rig! : Obduktionsprotokollet angifver vidare, att hvarken hjertat eller något annat organ, utom njurarne, var angripet. IIjernan och dess membraner voro i fullt naturligt tillstånd. Blodet var i allmänhet klart. Döden egde rum genom bristande cirkulation, härflytande af den sjukes allmänna kroppstillstånd. Prins Napoleon har anländt till Chiselhurst öfver Tyskland. Mer än 50 högre franska officerare skola bevista begrafningen, som eger rum i dag. På en dag antecknade sig hos Rouher 600 personer för att aflägga sorgebesök. Inom Italiens parlament har Napoleons död kommit på tal. Vid sammanträdet d. 10 Januari reste sig dep. Massari och uttalade Italiens djupa medkänsla och sorg öfver den mans död, som gjort Italiens oafhängigbetssak så stora tjenster. Ministerpresidenten Lanza förklarade på regeringens vägnar, att hon delade dessa känslor, och yttrade, att hela Italien med uppriktig smärta mottagit underrättelsen om kejsarens slut, ÅItalien skall aldrig kunna glömma, sade han, hvad det bade den mannen att tacka för, hvilken både med råd och vapenmakt bidragit till landets befrielse, oberoende och enhet. Dessa ord mottogos med allmän acclamation, — De flesta italienska tidningar uttala sig i samma anda. Afven de större tyska tidningarne lägga en prisvärd hofsambet i dagen vid omtalandet af sin forne motståndare. Nordd. allg. Zeit. menar, att man i Tyskland är mer än annorstädes hugad att bedöma Napoleon utan agg och bitterhet, med öppet öga för många af hans geda egenskaper. Så icke i Belgien, der den antibonapartiska Å)Indöp. belge har nog takt att yttra sig på följande sätt om den afldne: Den förderfliga menniska, som hopat så stora olyckor öfver Frankrike och i 20 år varit en hotelse för hela verlden samt ett föremål för dess oaflätliga ängslan, han, som kallade sig Napoleon III och för hvilken historion skall bevara namnet af mannen vid Sedan, dog i middags i Chiselhurst. Newyork Herald erkänner de stora handlingar, som Napoleon utfört till menniskoslägtets bästa, såsom Italiens och Tysklands enande, och tillägger, att kejsardömets återställande nu är säkrare. Tribuno deremot säger att kejsarens död asslutar Bonaparternas politiska historia. I Frankrike yttra sig tidningarne om den döde allt efter dem politiska fårg de hafva. Bonapartistbladot POrdre innehäller redan ett manifest, som säges vara inspireradt at kejsarinnan, d. v. 8. förebudet för den händelse att Napoleon III icke skulle ötverlefva sin operation. I detta aktstycke yttras, att man måste med förnyad ifvor arbeta på kejsardömets återupprättande. I samma anda ytira sig öfriga bonapartistiska tidningar. Thiers organ Bion Public yttrar: Det fanns en tid, då kejsaren kunde tro, då några trodde, att Frankrikes och hans öden voro oskiljaktigt förenade, icke allonast i triumfens, utan äfven i pröfningens stund. Det tycktes, som om allt gick efter Sådan mot afgrunden: kejsaren, kejsardömet, Frankrike. Kejsardömet är försvunnet, kejsaren har aflidit i landsflykten: Frankrike lefver. Det står rördt, men lugat vid dens död, som i tjugo år beherrskade det efier sin vilja och sitt behag. Det skrider framåt, aktande vännernas tårar och de trognas sorg, men kännande att det ej förlorar någon enda kraft, inseende att blott ett minne försvinner, men intet hopp går under.