Göteborgsposten – 15 januari 1873, sida 2

från Utlandet. Af redogörelserna för obduktionen afkejsar Napoleons lik framgår, att Ånjararne voro skadade till den grad, som man icke anade: hvarför någon operation icke kommit att företagas, om man förmodat det, utan hade kejsaren då i stället kunnat letva ännu en kort tid, fastän under stora, outsägliga lidanden. Men obduktionen har äfven visat, att döden endast kunde befria kejsaren ifrån hans sjukdom. Det är?, säger Times, sorgligt att tänka sig, att en menniska således ännu kan dö under vård af verldens främste läkare af ett organiskt fel, utan att de ha derom någon kunoskap. Bladet tillägger: Hvad Napoleon måste lida, och med hvilken kraft han uthärdade, det veta vi nu. Det må vara eannt eller ej, at kejsuron i förtviflan blottställde sitt lif för de preussiska kulorna vid Sedan, men säkert är, att han redan då plågades af den ejukdom, för hvilken han opererades, och de, som veta hvad denna sjukdom vill säga, skola anse det ecm ett tillräckligt bevis på hans hjeltemod, att han, på den förfärande dag då Frankrike sjönk i ruiner, satt till Häst i tem hela timmar under djupa qval, då tillochmed i bädden hans smärta kunde varit större än han förmådde bära. I sammanhang härmed må nämnas, hvad en fransk läkaretidning, Union medical, berättar: Kejsaren kände sig mycket sjuk, hvarför en stor konsultation egde rum d. 1 juli 1570 i Tuileriepalatset. De konsulterande läkarne voro Nlaton, Ricord, Fauvel, G. Se och Corvisart. Under den öfverläggning, som egde rum mellan dessa framstående confratres, uppdrogs åt Sce att uppsätta konsultationsprotokollet, under det Conneau skulle laga att protokollet blef underteckunadt af alla de konsulterande, för att derefter meddela det åt kejsarinnan. Protokollet lemnades den 3 Juli till d:r Conneau och innehöll den förklaring af läkarne, att de ansågo det nödvändigt att anställa en undersökning af den sjuke och att de trodde tillfället vara lägligt, emedan det för tillfället icke fanns något akut sjukdomsfenomen. Oaktadt det uppdrag härom som d:r Conneau erhållit, blef detta konsulteringsprotokoll icke företedt till undertecknande af de konsulterande lakarne, ja, ej ens meddeladt kejsarinnan. Det följer häraf, att de franska läkarne den 1 Juli 1870, d. v. s. för två och ett halft år sedan, så sormligt som möjligt upptäckt tillvaron af em !vesi