Göteborgsposten – 15 januari 1873, sida 1

genom en resa, och hevnes grå sidenklädning föll i lika oklanderliga veck som straxt efter sedan den blifrit påtagen. Hon begärde derföre, såsom nyss nämndes, att ge nast bli visad till trädgården och följde hofmästaren genom stora förstugan och en korridor som ledde till trädgårdsdörren. Hubert Harcross gick några steg efter sin hustru. Korridoren var något mörk och en flod af solljus strömmade in då dörren till trädgården öppnades. Var det detta plötsliga ljussken som förbländade mr Harcross, då han ett ögonblick stod på tröskeln och blickade ut åt trädgården? Det var samma trädgård i hvilken han och Grace vandrat dender minnesvärda sommardagen. Huru väl han hågkom den! Allt var nu upputsadt och förbättradt, men trädgården var dock i allmänhet sådan den fordom varit, och hvarken gräsvallarnes eller blomsterrabatternas form hade blifvit förändrad. Midt under det han som mest qvaldes af sina minnen, kände han sig glad öfver att se att platsen blifvit så föga förändrad. Lady Clevedon hällde i th i samma löfsal i hvilken mr och mrs James Redmayne samt mr Wort druckit sin mjölkpunsch med den gamle hofmästaren och havs hustru. Der funnos några trädgårdsstolar och på en af dessa stt mr Weston Vallory. Sir Francis var frånvarande, sysselsatt med att visa sin vän kapten Hardwood stallen. — Hvilken ståtlig qvinna! utbrast mr MGall då wrs Harcross närmade sig på gångstigen. Är hon en af era väninnor i Kent, lady Clevedon? Forts.)