Göteborgsposten – 13 januari 1873, sida 2

Från Utlandet. En främmande tidning säller följande sanna omdöme öfver nu aslidne kejsar Napoleon såsom mennieka: En af Tysklande radikala, Karl Vogt, yttrade en gång, under det Napoleon III befaon sig på sin lyckas höjdpunkt, att man i allmänhet underskattade kejsaren som menniska och öfverskattade honom som statsman. Detta omdöme var utan tvifvel riktigt. Napoleon III var ingalunda den samvetslöse man, in mindre det blodtörstiga odjur, hvartill hans fiender ville göra honem; ban var tvärtom avad man i allmänhet kallar en god menniska. Alla, som stodo honom nära, slöto sig innerligt till honom, han var en trofast, uppoffrande vän och en öm olägting. Hans gifmildhet var obegränsad, isynnerhet var hans band alltid öppen för konstnärer och vetenskapsmän, och om denna egenskap än missbrukades af personer, hvilka sedan icke blygts tör att besndla den fallne välgöraren, så hade han likval ända till slutet den glädjen, att han räknade berömda män inom Frankrikes litteratur bland sina vänner. I ett hänseende sted Napoleon III så högt, att endast få regenter kunna ställas vid hans sida, och det var i afssendo på förmågan att glömma och förlåta. Om honom gällde, hvad Homeros säger om konungarne, att de gömma länge på sim vrede; äfven de blodigaste, mest äreröriga törnärmelser efterlemnade hos honom intet agg, och man skall svårligen kunna under hela hans lårga regeringstid påpeka en enda haadlir.g, som bär prägeln af att härleda sig at personlig animositet. Betrakta vi regenten, så är det å andra eidan intet tvifvel under