Göteborgsposten – 13 januari 1873, sida 2

Senare Post. De i går eftermiddag emottagna tidningarne från England och Frankrike kände ännu icke, då posten afgick, Napoleons död; men Times för i onsdags innehåller meddelanden från Chiselhurst, hvilka redan bebåda sannolikheten af hvad som sedan inträffat. Parisertidningen Pays, hvars beryktade hufvudredaktör Paul de Cassagnae tillbragt julveckan på Chiselhurst, innehåller en berättelse om detta besök, hvilken torde nu vara af ett visst intresse, hvarför vi ur densamma meddela ett par utdrag: i Jag fann, att händelserna i en förvånande grad utvecklat kejsarinnans karaktersstyrka. Hon var lugn, visade ett stort välde öfver sig sjelf, uttalade sig med insigt och energi om törhållandena och är efter mitt förmenande kallad att utöfva ett likaså lyckobringande som afgorande inflytande på den kejserl. samiljens öde. Den kejserl. prinsen ådrog sig naturligtvis isynnerhet min uppmärksamhet, emedan hela dynastiens och kanske Frankrikes framtid hvilar på honom. Jag hade den äran att länge och utan omsvep tala med prinsen. Jag kan föreäkra, att jag är nöjd. Han är lugn och tillika energisk ; i hans stora, blå ögon ligger någonting mildt, men äfven kraftigt. Barnet har blifvit yngliog, och dertill en yngling som redan fullt känner sin ställning. Han vet, hvilka pröfningar och skiftningar framtiden kan innebära, och han motser den med en käckhet, som gladde mig. Den kejserliga familjens boning är beqväm och elegant, men af ett så anspråkslöst omfång, att man ej ens kan anvisa en enda vän eller gäst ett rum. Den tillhör en engelsmarn, som hyser den innerligaste högaktning för den kejserl. familjen. I kontraktet förbeböll han sig ett litet rum i öfversta våningen och besöker det ibland i all tysthet, förnöjd om han dervid möter någon af de höga landsflyktingarne. De möbler och konstsaker, han kan komma öfver, samlar han åt sina hyresgäster; kejsarinnan har ejelf med rörelse berättat mig dessa små drag. Den kejserliga familjen lefver ytterst anspråkslöst, nästan tarfligt. Om kejsaren icke varit så frikostig med sina allmosor och skänker, skulle han nu kunnat ega mer än 60 millioner, hans förmögenhet lemnar nu på sin höjd en årlig inkomst af 300,000 fres. Jag meddelar denna siffra och går i god för dess riktighet, emedan jag tror, att denna ind skretion endast kan hedra den kejserl. familjen. Kejsarinnan har, enligt de engelska tidningarne, under sjukdomen visat den största sinnesnärvaro och beredt allt för sin sjuke make. Hennes själsspänning har naturligen derför icke varit mindre. Drottning Victoria, prinsen af Wales, flera furstliga hus i utlandet och en mängd af den engelska aristokratiens medlemmar läto efter operationerna fråga efter kejsarens tillstånd; och d. 6 d:s sände påfven honom sin välsignelse. Sammanställningen mellan den i landsflykten döde kejsaren och hans smädeskrifvare Rochefort, utgifvaren af Lanterne, är helt naturlig. Den förre är bortgången, den senare skall ock snart vara död för verlden. Åtminstone berättas det från Frankrike, att, i anledning af en bebådad interpellation rörande Henri Rochefort, ministerrådet varit samladt för att öfverlägga om den hållning det skulle intaga. Man kom dervid till det beslut, alt eftersom Rocheforts helsa nu ej lägger något hinder i vägen derför, utan tvärtom är god, så skall han ofördröjligen afskickas med de andra dömda till Nya Kaledonien. Sällsamma tärningskast af ödet! Hr de Corcelles möter nya svårigheter i Vaticanen, der man icke vill veta af hans utnämning till sändebud. Det artar sig till bryderier. En del medlemmar af nternationale ha häktats både i Paris och departementen. Orsinibomber ha påträffats i flores ego. I England har Edvard Miall, vid hvars namn sedan många år knyter sig kampen mot den anglikanska kyrkan såsom etatskyrka, af sina meningsvänner erhållit en hedersskänk at 10.000 p. sterling. De mellan England och Ryssland pågående underhandlingarne om Mellanasien tilldraga sig alltjemt stor uppmärksamhet i den diplomatiska verlden, och röster förnimmas om, att Ryssland helt visst har ett nytt steg mot Turkiet i sigte. Oron i England är märkbar; den underhålles från Österrike, hvarest resenären Vambåery åter upprepar sina varningar.