Göteborgsposten – 13 januari 1873, sida 2

egde någonting gemonsamt med sjelfva stället eller trakten deromkring — någonting som antingen varit så bebagligt att du ej åter vill besöka stället under förändrade förhållanden eller ock så pinsamt att du ej derföre kan fördraga tanken på att förnya bekantskapeu med platsen. Mr Harcross rynkade ögonbrynen och såg på Weston, undrande om den framkastade misstanken härledde sig från någon antydan af honom. — Jag hyser ingen hemlig motvilja för Cleredon, sade han, och ifall du verkligen lifligt övskar det skall jag naturligtvis resa. Jag har aldrig vägrat uppfylla någon begäran af dig, så vidt jag kunnat uppfylla den. Men jag säger dig ånyo att jag afskyr att vistas i främmande hus. Då jag har någon ledighet, och Gud skall veta att det är sällan, vill jag lefva efter mitt eget tycke, och då säsongen är förbi längtar jag efter omvexling i scener och ansigten. Jag skulle gerna vilja föra dig ner till Algier och göra bekantskap med morerna. Jag skulle till och med gerna vilja förhyra ett fartyg och segla bort till Ishafcet, om jag hade tillräcklig tid till företagande af en sådan resa. Allt annat, hellre än att se samma ansigten och lefva i ständigt enahanda förhållanden.