Göteborgsposten – 11 januari 1873, sida 2

sten, såsom vi erinrat er, en vidhängande konst. Den måste sluta sig intill den dramatiska litteraturen, och när denna är sådan som i våra dagar, så måste skådespelarekonsten blifva lik som den oviss, sökande. Det draget träder likväl fram hos densamma, att den vill närma sig så mycket som möjligt naturen, att den vill affekternas återgifvande på det enklaste och naturligaste sättet — och det är i det hänseendet som fru Raa just i Jane Eyres roll, enligt vårt förmenande, visar sig vara både medveten om detta hufvudärag och mäktig att gifva det uttryck. Eder andra fråga, huruvida vi ej läst, att H.-T. mer an en gäng gifvit fru Raa namn at konstnärinna, och at en utmärkt sådan, besvara vi gerna med: jo — vi tro tillochmed att er orumarie tearerreferent så ansctt henne just för hennes uttörande at den roll, hvilken gifvit eder anledning till ett obetänksamt klander, det, vi ansågo oss böra 21 aktning för den dramatiska konstens sanna utöfvare bemöta. Lika sannt som det är, att ingen födes konstnär, så känt är det atven, att konstnären har rätt att fordra, edet, man dömer öfver honom eller henne, väl med skarpa om det är giltigt, men med rättvisa och sanvyning. DE-— . t..cc