XXIX Richard Redmayne återvände till Brierwood efter besöket på Hetheridges kyrkogård. Om det varit en välnad som gått upp och ner på trädgårdsgångarne eller lagat utsträckt under det stora cederträdet, skulle han knappt haft ett dystrare utseende än egaren till stället. Han tillbragte sin tid i fullkomlig sysslolöshet, väntande på att få underrättelser om att hans agenter i London uträttat någonting eller spekulerande på möjligheten af att upptäcka sin fiende genom dödgräfvarens medverkan. Det var ett bedröfligt lif han förde — hans jord sköttes af andra, ingenting hade han att göra, han hade ej intresse för något, ingen att draga försorg om, ingenting att hop as; haus bela tillvaro upptogs af en enda olycksbringande passion — mera ihärdig än kärlek, mera bitter än svartsjuka. (Forts.)