Göteborgsposten – 7 januari 1873, sida 2

ett gäfvobref och göra dig en present af detta ställe. Ea dag, då mitt värf är fullbordadt, torde jag komma tillbaka och sluta mina dagar i luga och ro här i eder krets. På Brierwood kan jag aldrig få något lugn mera. Men för en tid är jag nödsakad att fara tillbaka dit. Jag har göromål der. — Ack, om du ville vara förnuftig, Richard! Hvad tjenar det till att leta efter en knappnål i en höstack? Du skall aldrig finna mannen, och om du än finner honom, hvad sedan? — Det få vi se då jag funnit honom. Nog ordadt om saken, Jim; jag afseglar med Lucy Ashton Thorsdagen i nästa vecka. Åter en gång vände han hem till England, resan gick lyckligt, och en vacker Juniafton kom han till Brierwood, under det klockorna i Kingsburys kyrka ringde alldeles förtvifladt. — Hvad betyder den der klockringningen? frågade han mrs Bush då han helt oväntadt visade sig i den öppna köksdörren. Han hade gått öfver fälten och kommit in genom trädgården. Det fanns ingenting nöjsamt i en sådan hemkomst. Hans fält voro i andras ego; hans hus underhölls blott och bart till den dödas minne, såsom han skulle ha underhållit en graf. — Herre Gud! mr Redmayne! utropade mrs Bush; en sådan öfverraskning ni bereder mig! — Jeg sade er ju att jag en dag skulle återkomma. — Ja visst, men vi väntade ej att få se er så plötsligt, utan att ni med en enda red förberedt oss på er åter