Göteborgsposten – 7 januari 1873, sida 2

Frän Utlandet. Det nya året tyckes eköla börja lika oroligt i Spanien som det gamla nu tilländalupna. Telegram ha redan berättat, att Carlistupproret, hvilket antogs vara så godt som undertryckt, börjar åter gripa omkring sig. Infanten Don Alfonso Bourbon, en yngre breder till Don Carlos, har öfvertagit befalet öfver Cataloniens carlistiska stridskrafter. Man tyckes älven i Madrid frukta för ett uppror till förmån för Don Alfonso, prins af Asturien och son till exdrottning Isabella, samt vidtaga sina åtgärder deremot. Till dessa inre oroligheter kommer faran för en inblandning från utlandets sida i afseende på införandet af en del reformer, särskildt slafemancipationen i kolonierna. Angående denna sista fråga egde d. 30 Dec. ett talrikt möte rum af medlemmar från den radikala sidan af det progressistiska partiet, vid hvilket möte den tillstädesvarande ministerpresidenten Zorilla utförligt yttrade sig angående hela den närvarande ställningen. Han tillbakavisade med bestämdhet tanken på en amerikansk inblandning i kolonierna, och förklarade, att om cortes och kronan skulle bestämma sig för slafveriets upphäfvande, så skulle denna åtgärd bli verkställd utan något afseendo på andra makter. Han bekräftade vidaro, att man icke tänkte införa reformer på Cuba, så länge upproret icke var fullständigt undertryckt, och han slöt med den försäkran, att äfven om någon sanning skulle ligga till grund för ryktena om, att man arbetade på framkallandet af ett militäruppror, så kunde dessa sträfvanden icke påräkna något lyckligt resultat i ett land, hvars förvaltning leddes i on så liberal anda. Regeringen var fullkomligt säker om, att någon fara för områdets integritet icke fanns. Talet mottogs med bifall och ett lefve för friheten och för kronan, hvarpå ett onstämmigt förtroendevotum till regeringen antogs. Tillståndet på Cuba tyckes för öfrigt vara allt annat än lugnande. På samma gång som de spanska tidningarne berätta, att regeringen gifvit befallning om att förtärdiga en hederssabel till presidenten i Förenta Staterna, berättas det från Newyork, att upproret åter tilltagit på Cuba, hvarest insurgenterna i tvenne traffningar besegrat rogeringstrupperna. Det vill häraf synas, som om Cubanerna icke vilja uppfylla det första vilkoret för slafemancipationon: öns fullständiga lugnande; men att de snarare äro hugade att fortsätta kampen, i hopp om att den skulle kunna slutligen leda till en inblandning från Amerikas sida. En korresp. från Madrid till Times säger, att konung Amadeo fäster mycken vigt vid det bebådade nya upproret för prinsen af Astrurien, emedan hufvudstaden icke är vänligt stämd emot honom. Reaktionen uppbjuder allt för att framkalla ett uppror, helst ett militäriskt pronunciamento. Dock har regeringen säkerligen tillräckliga medel i sin hand att kunna undertrycka hvarje sådant försök. Madrids ovilja mot den söordrifsna dynastien och dess anhängare är helt säkert mycket stark, eftersom Alfonsisterna sävål der som i hela det öfriga landet lidit nederlag vid do sista valen. Att den allonsistiska reaktionen icke glömmer att tala om italienska krigsskepp för afbemtande af konung Amadeo, är naturligt. Så anmärker ÅTiempo engående en italiensk eskaders föregilna, snart stundande ankomst till Valencia: Skall detta vara en hotelse, så måste hvarje spanjor lo ät att se fartygen från Lissa vid våra kuser; men är det en försigtighetsåtgärd, så tyckes ett enda fartyg kunna ha varit för oss tillräckligt. I alla full är den spanska nationen nog ridderRESETESTER BE ARTER NO RARE RER RATE 7 KELSEN —