Göteborgsposten – 3 januari 1873, sida 2

21 2 Å Från Utlandet. De utländska tidningarne sysselsätta sig nästan uteslutande med den uppståndelse inom europeiska diplomatien, som framkallats af den forne kejserl. franske utrikesministern de Gramonts alslöjanden. Enligt de upplysningar, som nu kommit i dagen, är det otvifvelaktigt, att Gramont haft rätt i sina uppgiiter ang. Österrikes löfte till Frankrike om allians i kriget med Preussen och att Thiers återigen hatt orätt, i det han låtit Big ledas för långt i vitt hat till kejsardömet. I ett bref från Pest af d. 26 Dec. till -Köln. Zeit. yttras: Vare sig att Gramont kan förevisa eller icko aktstycket angående den för kriget utlofvade hjelpen af Österrike, är det likväl säkert, att det ej är rätt af Gramont att göra Andrassy misstänkt, emedan han likväl måste veta, hvad som skedde under de sista julidagarne 1870. Ätven vi ega dokumenter, bvilka fionas i atskrilt ännu i dag i det ungerska ministerpresidiet samt klart och tydligt redogöra tör hvarjo steg, som Andrassy (då Ungerns ministerpresident) tog på den tiden. Ltver krigelörklaringen erhöll Andrassy ett telegram srån Wien, hvilket i högsta grad upprördo honom. Det tycktea som om man i Wien ville göra sig förtrogen med tanken på en intervention til förmån för Frankrike. Fastän besluten att ännu samma afton resa till Wien, svarade likväl Andrassy på telesramdet med en flere ark lång ehisferåepeseb. lIlan uttryckte deri sin förvåning öfver, att min med sådant lättsinne villa fatta beslut rörande Ungerns högsta intressen, under det att ealigt forlattningen sådana beslut endast så fattas mod den ungerske ministerprosidentens tillgörande. Det ungerska parlamentet och den allmänna meningen i Ungern sordra iakttagaodot ar en sträng neutralitet, och ingen konstitutionel regering skulle kunna handla i strid emot denna tordran, utan att genast med all rätt bortstötas at alla partier. Andrassy hänvisade dessutom i depeschen på de :cventuca förvecklingarne med Ryssland och förklarade, att den östertikiska arwän är i afseendo på krigsduglighet tör ögonblicket ingalunda vuxen dessa eventualiteter. På etionen reste Andrassy till Wien. Lonyay (Ungerns dåv. finansminister) befann sig äfven der och understödde Andrassy med hela sitt inflytande och sin feberaktiga verksamhet för alt stätja krigspartiet i Wien. Krigsministera förklarade armån vara stridstärdig. Lonyay inledde nu en undersökning angående de i Ungern spridda trupperna och framlade efter tem dagar inför kejsaren-konungen ovedersägliga bevis på, att truppernas utrustning och ölriga behof voro sådana, att ätven för afhjelpandet at bristerna knappast 6 månader skulle vara tillräckliga för att göra trupperna stridsfärdiga. Det lyckades de båda ungerska ssatsmännen att för ögonblicket hejda den krigslystna strömmen inom wienerhofvet; det ölriga gjorde Woerth och Wissembourg. Detta är sanning, sådan hon framgår ur asskristerna af aktstyckena härom. Den del, som grefve Andrassy tog i den tidens händelser, är fastställd i svart på hvitt. Hvad grefve Beust gjort, veta vi ej!. Såsom läsaren finner, bekräftar denna skrifvelse, att ännu elter krigets utbrott i Wien rådde on ifrig åstundan att deltaga i kampen mot Preussen, fastän de engelska statsmännen voro deremot. Sammanställer man nu med detta bret följande upplysningar som Gramont insändt till ÅLa Correspondance Eu