Göteborgsposten – 3 januari 1873, sida 1

hus der du uppehöll dig en så lång tid. Huru kande du uthärda på ett så tråkigt ställe i så många veckor? — Jag behöfde hvila, ser du, Augusta, och det var en fördel att vara aflägsnad från sällskapslifret. — Och för öfrigt kan det ja alltid ha varit vågon tillfällig förströelse, som gifvit omvexling åt det träkiga hvardagslifvet, inföll Weston — kanske till exempel någon landtlig kurtis. På ett sådant ställe är det så vanligt att man har något slags kurtis för sig. Det är en naturlig följd af landtluften. Mrs Harcross gaf honom en förkrossande blick, men mr Harcross låtsade deremot som om han ingenting hört. — Det gläder mig att bröllopstillställningen var lyckad, sade han till sin hustru i det han kastade en blick på den grupp som bildades af hans gäster, färdig att skynda dit när intresset af deras konversation började minskas. — Jag har aldrig deltagit i en angenämare bröllopstillställning, försäkrade hans hustru. — Hvar skulle de tillbrivga sin smekmånad? frågade Weston. — I Schweiz. Georgie har varit så litet ute, och sir Francis skall visa henne allt som hon är mest böjd för att se. Men tidigt i Augusti månad skola de vara tillbaka på Clevedon, och jag har gifvit ett löfte för din räkning, Hubert. — Verkligen! Du skulle ej ha gifvit något löfte som kunde förbinda mig till annat än att stå fadder åt deras första barn. Hvad är det för ett löfte du gifvit för min räkning? (Forts.)