Göteborgsposten – 31 december 1873, sida 2

En antikritik. Der Teufel mag Comödien apielen fär solche Menschen. hörne. Eder teaterreferent har upprepade gånver med synnerlig tillfredsställelse påpekat len aktningsvärda böjd af konstnärskap, hvarill första skådespelerskan vid dir. Ahmans sällskap, fru Raa, kommit och hvilket beredt såväl honom som de, då hon uppträder, städse talrika åskådarne stunder af en härstädes ingalunda vanlig konstajutning. Hder teatorreferent har dertill särskilt, efter sista representationen af skådespelet En sköflad lycka, fogat det allmänna yttrandet, att fru Raas framställning af hufvudrollen i detia stycke skulle bereda henne en glänsande framgång på bvilken scen som helst. Eder Åkollega på platsen, Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning, har i sina teaterreferater i allmänhet troget, nästan i parafraser, delat datta omdöme alllakistlidne Lördag, då han helt plötsligt måtte ha sätt en hyper-kritisk facett i ögonspegeln, tör hvilken fru Raa, långt ifrån att vara konstnärinna, gjort sig skyldig till sådana grofva feli uppsanningan af Jane Eyres karakter, i mimik, i geste m. m., att hr referenten ansett sig böra förklara den högt aktade skådespelerekan (förråda) en brist på skola, som älven den största talang har svårt att undvara. Detta uttalande, hvilket sätter sig ötver den stora allmänhetens, Eder referents och Handelstidningens egna förut afgilna omdömen med en tvärsäkerhet som antyder frändskap med påfvens anspråk på ofelbarhet, åsyftar tydligen .att förringa fru Raas anseende som skådespelerska och neddraga henne sfrån ståndpunkten som konstnärinna till den af en blott talang, hvilken tillochmed saknar skola. Alldenstund Eder teaterreferent befinner sig på en alldeles motsatt sida och anser fru Raa stå vida öfver den blotta talangens nivå samt verkligen vara en aktningsvärd konstnärinna, må det tillåtas honem att här underkasta Eder kollegas yttrande en liten granskning. Eder kollegas referent yttrar om fru Raa som Jane Eyre, att hon genom vissa ansigtsrörelser och höjningar af hufvudet gifver ett uttryck af trotsighet, t. o. m. af spotskhet, som stör harmonien i det hela och visar hennes brist på skola. För bedömande af hvad värde som bör fästas vid dessas utsago, må vi först tillse, huruvida denna trotsighet icke just harmonierar med Jane Eyres karakter. Hela första akten framställer Jane Eyre d