Göteborgsposten – 31 december 1873, sida 2

åragna depescherna finna vi intet, som vedorlägger det väsentliga i den kejserlige utrikesministerns påstående. De bekrätta tvärtom, att ett synnerligen godt förstånd rådde före kriget mellan Österrike och Frarkrike, och det erkännes, att v. Beust, för att motverka Preussens och Rysslands ytterligare maktutvidgning, ingått en allians med Frankrike och Italien, i hvilken man hoppades att äfven kunna indraga England, såväl som Spanien, Portugal, Holland, Belgien och de skandinaviska länderna. Men innan hela detta politiska consortium hann att bli stadfästadt, utbröt kriget, hvilket var oklokt, ehuru dock Frankrike ingalunda saknade all anledning att hoppas på bundsförvandter. Genom händelsernas snabba framilande, och de för franska vapnen förkrossande, täta nederlagen, om hvilka nästan ingen hyste någon aning, sveks äfven detta hopp, och Frankrike stod ensamt. Annu efter Sedan kunde man dock vänta ett gemensamt uppträdande af makterna till Frankrikes förmån, men regeringsmyndighetens störtande, fastän fienden stod midt i landet, dref de vänliga makterna tillbaka, och landets sönderstyckande kunde utföras. Detta är fakta, för så vidt de Gramont kan bevisa sin utsago. Det skrifves från Paris, att undersökningskommissionen ännu en gång kallat hertig de Gramont inför sig för att höras i anledning af hans senaste afslöjanden. Man stälde till honom den frågan, huruvida de i hans bref omnämnda österrikiska förklaringarne icke afgifvite en längre tid före 1870 års händelser, eller då han ännu var Frankrikes sändebud i Wien. Hertigen skall hafva uttryckligen svarat härpå, att de af honom omnämnda löftena om aktiv hjelp gjorts honom i hans egenskap af utrikesminister efter den 19 Juli 1870. Man väntar nu allmänt en bestämd motförklaring från Wien. Hertig de Gramont etåc å andra sidan färdig att meddela sina åberopade aktstycken. Tills de frambragts, är det emöjligt att säga, hvilkendera parten som har rätt. Att helt enkelt på förhand kalla Gramont för lögnare, är icke opartiskt. Thiers skall, enligt ett telegram från Paris till Times, fasthålla vid riktigheten af sina inför kommissionen afgifna förklaringar, med hvilka Gramonts som bekant stå i strid. Prosidenten tillägger, att han före kriget haft ett samtal med hertigen, hvilken medgifvit, att man icke kunde fullt lita på Österrikes löften om hjelp och att, om Frankrike kastade sig i krig, det icke kunde vänta sig att ha några bundsförvandter. — Vi anföra detta, fastän det synes vara mindre sannolikt.