Göteborgsposten – 30 december 1873, sida 2

—— — —— ——— —— 22— h0Q dar jag att jag någon gång får nöjet af ditt sällskap, sade Augusta i något vresig ton. — Naturligtvis, kära du. Men vid do tillfällen då jag kan egna dig mitt sällskap brukar du alltid lida af hufvudverk. Augusta svarade ej. Det var ej on afton då hon kunde vara ensam med sin man som hon längtade efter. Hvad hon önskade var att han skulle vara henne följaktig på de utflykter hon ville göra. Hon ville att verlden skulle tro att honnes äktonskap var ett lyckligt äktenskap, — Jag fruktar att folk kan tro att det råder någon missämja mellan oss, Hubert, då man så sällan sor oss tillsammans, sade hon. — Hvad skulle det väl ha att betyda, så länge ingen sådan missämja eger rum? frågade mr Harcross i sin kallaste ton. Dessutom ser man oss ju ständigt tillsammans. Det är blott då du ber mig om att resa ner till Tunbridge Wells ett par dagar under den brådaste tiden af året, för att se på huru en ung dame gifter sig, som du begär en omöjlighet. — Kingsbury, sade Augnsta tankfullt, var det ej den byn som du nämnde om i ett af dina bref från det der landtstället, dit du efter din sjukdom reste för att söka ombyte af luft? — Jo, det var någonting på King — kanske att det var Kingsbury. — Och namnet på landtstället? Jag har glömt det. Hvad hette stället, Hubert?