Göteborgsposten – 24 december 1872, sida 1

sjöman, som vid samma tillfälle uppehållit sig i Erikssons bostad. På grundade misstankar anhölls äfven för detta tillgrepp af en detektivkonstapel i Lördags sjömannen Sune Ingemansson från Matvik i Hällaryds socken af Blekinge län, hvilken vid anhållandet befanns inneha omkr. 120 rdr i olika sedlar, för hvilkas åtkomst han ej nöjaktigt kunde redogöra. Vid polisförhöret igår uppgaf Ingemansson, att han d. 15 d:s anländt hit till staden och samma dag på e. m. besökt Erikssons värdshus, der han på obekant sätt förlorat hela sin kassa, bestående af omkr. 30, utom en mindre del af summan som han på värdshuset sjelf utgifvit. D. 19 d:s hade han åter besökt Erikasons värdshus och då funnit Eriksson liggande och sefva, hvarunder dennes portmonnä till en del atuckit fram ur ena byxfickan. För att göra sig skadeslös för sin förlust några dagar förut hade Ingemansson tillegnat sig Erikssons portmonnä samt aflägsnat sig med densamma utan att räkna penningarne. De penningar han vid häktandet innehade voro återstoden af det belopp han från Eriksson olofligen tillgripet, utom 10, som han jemte portmonnän lemnat till förvaring hos ett fruntimmer vid Tyggårdsgatan, krilken äfren äterlemnat samma tilllika med ett par mindre nycklar som äfven frånstulits Eriksson. Den vidare ransakningen remitterades till rådhusratten och blef Ingemans:on införpassad till cellfängelset. Djurplägeri. Till gärdagens session i poliskammaren var åkaren Zacharias Johansson från Hagaheden inkallad att ansvara för det han efter en klen och mager häst på em kärra forslat öfver 3 famn ved uppför backen till Brandtdala, hvarvid han och tvenne andra fullvuxna personer äfven sutto och åkte på det redan förut allt för tunga lasset. En poliskonstapel, som derunder mötte dem, hade derför uppmanat de hjertlosa karlarne att stiga utaf åkdonet iör att underlätta det stackars djurets börda, men erhöll då konslapeln till svar af Johansson, att han ej hade något med saken att skaffa, enär det var Johanssons egen häst Johansson, som ej kunde förneka sanningsenligheten af förhållandet, dömdes att för djurplågeri böta 25 rdr.