Göteborgsposten – 24 december 1872, sida 1

Till sist kunde hon ej till fullo betala hyran, och de blefvo nu Åvräkta ur den boning, der de under många år haft ett lyckligt hem och varit bland de mest punktliga hyresgäster. De bästa sakerna behöll värden säsom säkerhet för sin icke betydliga fordran, och dessa värderades, men på hans önskan till mycket lågt värde. Till sitt nya hem, ett uselt vindsrum, som jemförelsevis var myeket dyrt, medförde de alltså endast de få saker, som värden ej ansåg förtjenta af att lägga beslag på, och som på sin höjd kunde uppskattas till 10 rdr; dessa bestedo af en gammal soffa, hvari mannen låg, några slitna sängkläder, ett par stelar, ett skåp och en gammal gryta. Hustrun med sina fem barn fick ligga på golfvet, men hade föga att lägga under sig ech barnen. Ingen klagan förspordes, utom från de minsta, som då och då ropade efter mat, icke rätt kännande husets tillstånd. Det var, som hvar och en lätt kan förstå, knappt med födan, ty hyran skulle först utbetalas, for tar de i annat fall hotades med 4vråkuing äfven här. Under sina välmaktsdagar hade de haft många vänner, oeh dessa kommo afven då rätt ofta på besök, men nu visade de sig icke mera. Hittills hade hustrun haft god helsa och genom ansträngande arbete kunnat förtjena såväl till hyran som ett tarfligt uppehälle åt dem alla; men då det led till vintern, började hennes krafter allt mer aftaga, emedan bon ofta försakade föda, blott för att kunna gifva den lidande hvad han kunde förtära, och de små, som eljest högt klagade. Den enda af sina gamla vänner, af hvilka hon under denna tid haft stöd, var en piga, Anna, i tjenst hos en af stadens bättre lottade familjer. Denna besökte familjen hvarje trisöndag och lemnade klädespersedlar till barnen ech hade äfven några gånger från sin fru medfört mat