Göteborgsposten – 18 december 1872, sida 1

lIratfot kronoskogar, dels de ansenliga inkomsterna äf dessa samt dels den betydliga minskningen i skogsWverkningarne, med flera ouständigheter; och har styrelsen ehuru instämmande uti en del af hvad komit6n framställt dock gjort ganska tänkvärda anmärkningar vid de vigtigare punkterna af komitena förslag, hvilket förhållande i många afseenden hindrat styrelsen från att dela komitna äsigter 8å törklarar styrelsen sjelfva kärnpunkten at komitsbetänkandet, nemligen förbudet mot försågning af virke under vissa dimensioner, omöjligt att hålla i helgd. Utbrytning af sågverkens privilegiistockfångst, hvarmed komitån ansett böra anstå till allmän afvittring, vill styrelsen deremot, i öfverensstämmelse med nu gällande stadganden, bafva påskyndat så mycket som möjligt för att kronoskogarne måtte belrias från denna tryckande servitut. De af komitn föreslagna grunderna för anvisande af skogsområden af oafvittrad mark åt nybyggen visar styrelsen vara opraktiska. Boställsskogarne, af hvilka komitn endast vill ställa dem, som lemna betydligare behållning, under skogsstatens förvaltning och vård, anser styrelsen deremoth böra samt och synnerligen blifva föremål för en sådan behandling, af skäl att ju knappare skogstillgång desto nödvändigare är en omsorgsfull hushållning. För egen del framståller styrelsen, bland annat, såsom tillhörande det program, hvilket med afseende å skogsväsendet borde följas: att så mycket skog som möjligt afsättes till kronoparker och att ej kronoskogarne må kringskäras genom missbruk af nybyggeväsendet och felaktigt förfarande vid afvittringarne; att nu gållande stadgande om upplåtande af flerårig afverkningsrätt å kronoparker, hvilket visat sig särdeles fördelaktigt, må utsträckas jemväl till oafvittrade kronomarker, och att flottningslederna från kronoskogarne må undersökas af sakkunniga till utrönande af de kostnader, som drabba köparen för upprensning och strömbyggnader, till ledning vid bestämmande af det utaf dessa kostnader väsentligen beroende försäljningspriset a virket; att stadgande, om skyldighet för jordegare att bereda skogsåterväxt efter afverkiing, så fort ske kan utfärdas; att den nu medgifna tiden för köp af afverkningsrätt i enskildas skogar, nemligen 50 år, inskränkes till 20 år samt att, derest ej utskeppning af ungekog på annat sätt hindras, minimidimension måtte bestämmas för det virke, som vid dylika skogsköp får afverkar; att till vidtagande af skyndsamma ätgärder mot de i Norrland förbärjande skogseldarne särskilda af kommunerna aflönade brandfogdar socknevis må anställas; att kraftiga åtgärder måtte vidtagas mot skogsåverkningarne, bland annat genom onyttiggörande af äverkadt virke, som ej till fullt nöjaktigt pris kan försaljas; att skogspersonalen måtte tillökas och dess ställning förbättras; samt att Skogsstyrelsen måtte utbilias till ett verkligt förvaltande verk, för att jemväl handhafva ekonomien vid skogsförvaltningen. Det går icke allenast fort på papperet, utan äfven i verkligheten med våra jernvägsanläggningar. Styrelsen för Halsberg-Motala-Mjolby-banan har i följd af den blida väderleken kunnat påskynda arbelet så, att mar hoppas hafva denna bana, hvarå arbetena för icke längesedan först påbörjades, trafikabel senast vid början af nästa sommar, såvida inga hinder komma i vägen vid expropriationen. Det lär icke heller vara annat än å trå punkter som avärigheter möta, nemligen vid Skeninge, der egaren till en liten stuga icke vill låta borttaga den och vid Mariedam inom Lerbäcks soeken af Örebro län, der en gammal alldeles förfallen masugn, som sedan 1841 ieke begagnats och om hvars afstående styrelsen för jernvägen och hyttelaget ej i gode kunna komma öfverens, lågger hinder i vägen. Derföre begär styrelsen hos K. M:t att den för nämnda bana till d. 11 Oktober 1873 utsträckta tiden för expropriation af jord och lägenheter måtte förkortas och förändras till 1 Februari 1873, så att omförmålda lägenhetsinnehafvare icke måtte, till skada för det allmänna, kunna uppskjuta jernvägens fullbordande. Jernvägstrafikstyrelsen lärer hafva funnit ifrågavarande banas anelutniug till statebanan tillskynda densamma så mycken ökad trafik, att styrelsen förordar utvidgning af Mjölby jernvägsstation. Såsom ett yuerligare exempel på den i ett föregående bref antydda brådskan att hinna fram till K. M:t med ansökan em jernvägskoncessioner, kan nämnas en af grefve S. Sparre inlemnad anhållan att få anlägga jernväg af statens spårvidd från Högen vid norska gränsen öfver Kolslätt till Wenersborgs-Uddevallabanan. Seyrelsen öfver vågoch vattenbyggnader anmårker, bland annat, att sökanden vid din ansåkning, affattad på sju rader, ieke fogat någon närmare utredning; att en jernvägsanläggning med statens spårvidd mellan riksgränsen och WenersbergUdderallabanan, hvars spårvidd icke är lika med statsbanornas, synes särdeles besynnerlig och omotirerad, samt att sammanbiada en jernväg i Norge med den blifvande Bergslagsbanan, hvars sydvestlisaste riktning ännu ej blifvit undersökt för defniuvt fastställande, vore en fråga, som med skäl kunde sägas för tidigt väckt. Man kan svårligen tro att K. M:t kommer till annat resultat än vägoch vattenbyggnadsstyrelsen. Såsom man kunde förutse, lärer nu regeringen hafva afslagit Malmö industriförenings anhållan om förlangd oktroj för Malmö-letteriet. Antagligt är att en ytterligare begäran från samma håll, om tillåtelse att åtminstone nästa år få fortsätta bortlettningen, får samma svar Grufstadgekomitn, som började sin verksamhet d 1 Oktober, lärer inom några dagar hafva slutat öfverläggningarne om grunderna för en ny grufvestadga, hvarefter endast återstår att gifva form åt lagförslaget, hvilket uppdrag lärer anförtrotts åt hofrättsassessorn Åbergsson. Afslutandet af komitöns srbeten synes sålunda kunna försiggå i nästa månad. Några antydniogar em de grunder, komiten följt i sitt förslag, skola vi försöka att framdeles meddela.