Göteborgsposten – 18 december 1872, sida 1

21 16533 51 766,6 — 4,2! 0. 1.5 I Mulet. — — 68 0. 28 Elart. — Stockholms-korrespendens. Stockholm d. 13 December. Allt hvad som kan bidraga att sammanknyta, utan eamalgamering, och på samma gång främja Sveriges och Norpes intressen — ett tidens kraf som expressivt fioner sitt uttryck i konungens valspråk Brodrafolkens vält — bör på ömse sidor om fjällen helsas med glädje. En ny mellanriksdag, mera lämpad efter tidsförhållandens, framstår i detta fall som ett långe erkändt övskningamål, utan att man dock ännu hunnit dit. Man har sett antydningar om ait under konungens senaste vistande i Norge förhandlingar om denna 8. k. mellanriksdag varit, å bane, samt äfren att dessa misslyckats på grund af motstånd från den norska regeringens sida. Vi hafva anledning tro, att detta sista ej är fullkomligt riktigt. Väl är det klart, att en ny lag i detta hänseende är af ömiålig natur, och sålunda dess genomförande oj kan undgå att möta vissa svårigheter, men det bör dock först och fråmst erinras, att, om sådane förefinnas, de dock icke numera härflyta ur antiunionella eller parrikusaristiska bevekelsegrunder, ty den norska industrien har under de senaste åren tagit stora steg framåt, och fruktar ej längre, som 1857, täfla med Sverige. Dernäst är det sennolikt, att denna frågas utgång kommer at bero på buru förhållandena mellan statsmakterna i Norge komma att gestalta sig. Ehuru trågan är af unionel natur, torde sålunda dess öde, i Norge åtminstone, betingas af det radikala storthingspartiets hållning. Ett ärende, som icke tillåter uppskof, utan fordrar ett skyndsamt afgörande af Sveriges och Norges konung, är tillsättningen af en hy utrikesminister etter grefve v. Platen, som i Tisdags inlemnade sin afssedsansökan. Grefve v. P., som så länge och nitiskt tjenat sitt land och som, då han öfvertog utrikesministerportföljen, endast skall hafva gjort det för att foga sig efter sin konungs önskan och för en kortare tid, bar utan tvifvel varit i sin fulla rätt, då han nu begärde afsked, sedan regeringen lärer hafva gillat sjöministerns plan att sammanslå flottans båda vapen m. m. en plan som till utscendet står i strid med de ider, hvarför grefve v. Platen med framgäng kämpat. Men om allmänheten också icke klandrar grefve v. P. har man i alla fall svårt att tro det någon grundväsentlig olikhet i uppfattning af svenska flottans uppgift för framtiden rådt emellan honom och hans kolleger. Både regering och representation äro säkerligen hos oss ense derom, att det är kustförsvaret, som vid vår flottas organisation skall vara egentliga ögonmärket. Hvilket som helst motiv förauledt grefve v. P:s atgång, är han dock viss om att följas af ett lika allmänt som rättvist erkännande af en förtjenstfull och uppoffrande verksamhet i fosterlandets tjenst. Hr Björnstjerna, som blifvit hitkallad från Petersburg och i Thorsdags anlände till hufsudstaden, lärer hafva erbjudits utrikesministerposten, men owm han låtit sin patriotism och sin pligtklokhet nedtysta de betänkligheter han hyst, är mer än man vet, ehuru man hoppas det basta. Det säges att i dag eller senast i morgon ett afgöraude väntas. Finansministern hr Wern, som utem öfriga löpande ärenden haft att deltaga i underbandlingarne om den skandinaviska myntkonventionen, har nu äfven fått mottaga Skogsstyrelsens utlåtande öfver skogskomitens betänkande, sedan det för några dagar sedan blitvit färdigtryckt. Likväl synes det oss hardt nära omöjligt at till riksdagens början en kongl. roposition om skogslagstiftningen kan medhinnas. bå betänkandet år tillgängligt för hvar och en som vill taga del deraf, skynda vi att, i betraktande af frågans stora vigt, meddela en resumå af innehållet: — Skogsstyrelsen framställer, såsom en motvigt till komitns mörka skildring af Norrlandsskogarne, dels de faktiska förhållanden, som ådagalagts genom uppskattning och indelning af mer än två millioner qva