Göteborgsposten – 12 december 1872, sida 1

vi vilja ej länge stanna borta och låta folk tro att vi ämna föra ett alldeles isoleradt lif. Vi vilja börja vårt hemlif så som vi ämna fortsätta dot — utan ståt och prå! — komfortabelt och behagligt, med våra vänner omkring oss — Ni skaffar er inträde i parlamentet, förmodar jag. — Tror ni att det blir nödvändigt? Jag vill på mir ära helst slippa; jag tror ej att jag besitter några af d. nödvändiga egenskaperna för en politisk man och jag vil vara så mycket som möjligt hos Georgie. Parlamente skulle hålla mig allt för mycket borta från hemmet. — Ni skoll naturligtvis ha ett hus i staden? — Nej. Då vi vilja resa till London, kunna vi hyr: rum på ett hotell. Men vi ämna mesta delen af året lefv på Clevedon. I — Tror ni att miss Davenant skulle tycka om det? — Jag tror ej att hon skulle tycka om något anna Hon har blifvit uppfostrad på landet. Mrs Harcross ryste. Hvilka märkvärdiga, arkadisk begrepp denne unge man hade! Hon undrade hurudar hennes eget lif skulle bli ifall hon och Hubert vore nösakade att bo på landet. Hvad skulle de taga sig för Skulle det isolerade lefnadssättet föra dem närmare tisammans? Hon kunde föreställa sig sin man sitta gäspane öfver sin tidning, såsom hon till och med nu midt i l Londons prakt och flärd emellanåt såg honom gäspaif ledsnad i deras hus vid Mastodon-crescent. — Unga personer som stå i begrepp att gifta sig ia i så många romantiska griller, sade hon; jag tror bestärdt