Göteborgsposten – 12 december 1872, sida 1

ir dateradt d. 25 November. Det synes deraf, att den avenska expeditionens belägenhet är tillfredsställange och på intet sätt gifver anledning till uågra farhågor, om än förlusten af renarne i någon mån formörkat utsigterna till ; att lyckligt kunna ernå det med expeditionen ytterst åsyftade mål. i Brefvet är af följande lydelse: I dag hitkom den bemanning, som från Spetsbergen hade bergat sig med jakten Pepita till Hammerfest. . Skepparen J. C. Johannesen har i dag varit hos mig och afgilvit följande upplysningar om polarexpeditionen. De sista underrättelserua från Nordenskiöld äro af d. 28 Oktober. Denna dag kom nemligen löjtnant Palander från Moselbay, der expeditionens vinterstation är, till de vid Greyhook intrusna 4 fångstfartygen. Han var ute på en proflärd med folket, utrustad som till polarfärden med en liten båt och tält. Efter ankomsten till fartygen hade de fortfarande sitt tillhåll i tälten; och befunno sig såväl löjtnanten som folket särdeles väl, oaktadt ett par af dessa blifvit temligen våta genom att falla ned genom ett hål på isen. Såväl Nordenskiöld som hela personalen i Moselbay befunno sig utmärkt väl och voro vid godt mod. Huset var i fullkomligt godt stånd och telegrafledning anbragt från detta ombord på Onkel Adam och Gladan, å hvilket hölls vakt. Polhem hade ingen ombord. De hyste ingen farhåga för att slutligen lida brist på uppehälle, ehuru man at försigtighet redan något nedsatt de dagliga brödoch köttransonerna. Derest äfven fångstmännen frusit inne och sökt sitt tillhåll i Moselbay var renmossan bestämd till föda genom uppblandning med mjöl och kött. Nordenskiölds största bekymmer var förlusten af renarne, som genast efter ankomsten till Moselbay, genom lapparnes oförsvarliga liknöjdhet sprungit bort. Folket var ute hvar dag för att söka efter dem; men i slutet af Oktober (d. 25) var endast en återfunnen. Oaktadt N. mycket beklagade förlusten af dessa, skulle han dock försöka en fotresa mot norden, så långt det läte sig göra. Samtliga de tre fartygen hade, såsom förr blifvit meddeladt, varit inne i Hinloopenstrait men genast återvändt, antagligen d. 5 eller 6 September, till Moselbay. D. 15 September voro Onkel Adam och Gladan färdiga och skulle d. 16 afgå från Moselbay; men om natten satte isen in på land och instängde såväl dem som fångstfartygen. Tre af dessa — skepparen Johan Carl och Nils Johanssen och Amandus Knudsen — slogo sig dock lösa d. 4 November från Welcomepoint, der de lågo, medan de öfriga 4 icke kunde komma ut från Greyhook. Endast gamle skeppar Matillas och hans kock stannade qvar på dessa och han skulle kort derefter begifva sig till Moselbay till Nordenskiöld. De 22 man, som, efter Nordenskiölds råd, på båt begåfvo sig till Istjorden, antages hafva i följd af det goda vädret lyckligt framkommit dit. De medförde post från Nordenskiöld och de öfriga herrarne samt manskapet. Så framt icke mörkret och dimman hindrar Albert från landkänning, tviftar skepparen icke på att han kommer in i fjorden, ty Pepita påträffade icke N sedan den lemnade Amsterdamön den 5 Novemer. Då bestämmelsen var, att såväl Pepita som Amandus Knudsen skulle anlöpa Isfjorden för att medtaga de dervarande besättningar, antager Johan Carl, att Amandus Knudsen är i denna fjord. Vädret var för öfrigt på öfverresan till Tromsö utomordentligt härdt, men deremot särdeles godt under vistelsen på Spetsbergen. Detta är hvad skepparen berättat mig. De förhållningsreglor, som hade föreskrifvits för det fall att de norska fångstmännen skulle öfvereV tillsammans med svenskarne, voro af följande else: y Förklaring till kaptenerna på de vid Greyhook och Welcome point instängda fångstfartyg. Med anledning at de olyckshändelser, som hota att drabba de nu på Spetsbergens nordkust instängda fångstfartyg, få undertecknade härmedelst förklara, att den svenska enpeditionen, hvars ursprungliga proviantering var afsedd för 21 personer, derigenom att K. M:ts brigg Gladan och ångfartyget Onkel Adam bliivit instängda uti Moselbay, numera består af tillsammans 67 personer, till följd hvaraf proviantransonerna redan (måst) betydligt nedsättas, och att derför ingen möjlighet för oss föreflnnes att, till dess öppet vatten nästa sommar kan påräknas, fullständigt lifnära ytterligare omkring 60 personer, att ett rymligt hus med eldstäder och 4 till 6 stora rum, i och vid hvilket, enligt oss gitven uppgift, bolagets disponent qvarlemnat, jemte kol och materiel till ett ytterligare hus, en del proviant, bestående af 20 till 30 säckar mjöl, ärter eller gryn, åtskilliga tunnor preserverad potatis, kött m. m.; att derför, om fartygen denna höst icke lyckas komma loss, en del af manskapet kunde söka framtränga till nämnda hus i Issjorden för att der lifnära sig efter bästa förmåga; att vi, om så nödigt är, äro villiga att lemna eder rum och bränsle på härvarande fartyg och att, så vidt det för oss är möjligt och med expeditionens ändamål (förenligt), bispringa eder med de för lifvets uppehälle nödvändigaste tödoämnena under 6 månaders tid, räknadt från d. 1 nästinst. December, hvarvid I dock ej kunna göra beräkning på mer än högst hälften af den för våra fartygsbesättningar nu gällande ranson, mot vilkor: 1) att sångstrariygens kaptener å rederiernas vägnar förbinda sig till den ersättning K. M:t fram: deles kan finna skäligt bestämma; 2) att fångstmännen försörja sig sjelfva till d. December; 3) att de genom flitigt jagande och genom an vändning af den nödföda, som kan blifva dem anvi sad, söka fylla bristen i den dem tilldelade ran sonen; 4) att de under hela den tid, de emottaga lifs medel från expeditionen eller äro inhysta på expe ditionens fartyg, stå under befäl af fartygscheferna ) De i parentes stående orden äro sedermer ditsatta, emedan rispor ch hål i manuskriptet omöj I;Aagiart läcningan af dam aaorctäåaae