Göteborgsposten – 10 december 1872, sida 1

Enahanda belöning har akademien tillagt skriften n:r 18, likaledes Sång öfver Fran: Michael Franaen, med motton: Lyssnen än, I sångens y7ngre söner, Och det altar i naturens lund, Som hans sköna lager kröner, Tyst besöken i er skaldestund. (Franzen öfver Creuts.) Integer vite scelerisque purus. Horatius. De okände författarne uppmanas anmäla sig hos akademiens t. f. sekreterare, jusutierådet C. G. Strandberg. Ecklesiastikstaten. Till kyrkoherdar ha blifvit utoämnde: i Wirestads församling af Wexiö stift rektorn i Jönköping d:r C. J. W. Montelin och i Skanör och Falsterbo församlingar at Lunds stift vice pastor P. A. Rosen. Sjukvårdsärenden. Pi förslag till provincialläkaretjensten i Sotholms distrikt af Stockholms län har sundhetskollegium d. 5 d:s uppfört: i första rummet t. s. provincialläkaren d:r G. Gagner, i andra t. f. provincialläkaren i Ölands södra distrikt d:r J. A. E. Löfving och i tredje rummet provincialläkaren i Råneå distrikt d:r E. G. Boqvist, med förord för d:r Gagner. Skogestaten. Regeringen harjförordnat jägwästaren i Skelletteå distrikt O. E. Grahl att till 1874 åre slut vara skogsinspektör i Westerbottens nybildade skogsinspektionsdistrikt samt transporterat jägmästaren i Jockmocks revier 8. H. Lothigius till liknande befattning i Slättbygds rovier. Eldsvådor, Natten till sistl. Fredag vid 11-tiden alarmerades Alingsås invånare medelst brandsignaler och befanns eld ha utbrutit uti ett majorskan Barck tillhörigt, af henne bebodt hus der i staden. Elden hade af ännu okänd anledning uppkommit i en garderob, men hann icke anställa någon större förödelse, alldenstund hjelp hastigt tillekyndade. I Onsdags på morgonen utbröt, berättar Sydsv. Dagbl., vädeld hos åboen Hans Persson å N:r 23 Ö. Grefvie, dervid hela gårdea och största delen af lösöreboet jemte den inbe-gade grödan lades i aska. Hästar och fäkreatur räddades, men 2 gödsvin samt en del gäss, höns och änder blefvo innebrinde. Då elien utbröt och hastigt spred sig til: alla ädyggnaderna medan folket ännu låg, var det med möda gårdens invånare undkommo lägorna. Elden uppkom genom explesion från en med krystallolja tänd lykta, hvilken vid tllfälet begagnadss i stallet. En våldsgerning af upprörande art har, enligt tidningen Framät, blifvit begången i Lördags åtta dagar sedan på aftonen i Malmö, i det att ett fruntimmer af årbetaklaasen öfverfölls och misshandlades af en ung hunar vid namn Hedenskog. Flickan, som efter alutadt arbete skulle begifva sig till Bitt hem, sammanträffade på Östergatan med Hedenskog, hvilken inlät sig i samspråk med henne, som det tycktes helt. vänligt och beskedligt. Men plötsligen grep han henne om halsen och släpade henne ner ötver Drottningtorget, hotande att kasta henne sikanalen, om hon skrek. Då hon gjorde moti ånd tilldelade våldsverkaren henne flera knytväfslag i ansigtet samt sparkade och misshaudlade henne på det ohyggligaste. Redan samma afton lyckades det att upptäcka våldsverkareo, husaren Hans Petersson Hedenskog, 19 år gammal. Han nekade först, men då det visade sig, att han hade smuts och blod på kläderna, erkände han att ban slagit qvianan. Hedenekog bar i Söndags atv:kit från regementet. Hans kappa och dolman återtunnos i en grop öster om staden. Det förekommer minst sagdt besynnerligt, alt våldsverkaren, efter det han blifvit ertappad och delvis erkänt sitt brott ej tagits i fängsligt förvar, och föga tillfredsställande ByDes 088 den sörklaring häröfver vara, som Sydav. Dagdl. för i Fredags meddelar, att neml. karlens häktning på den grund ej företogs, att regementsauditören förklarat sig ej ha, af hvad som framgått vid det med H. hållna majorsförhöret, funnit skäl att tillråda vidtagande af häktningsåtgärd. Om också, hvilket af Sydav. Dasbl. antydes, tidn. Framåts skildring af händelsen ifråga är delvis öfverdritven, föreligga dock nog många giltiga grunder till att man torde kunna anse auditörens råd mindre välbetänkt. llär var det dock, tilltogar Sydsv. Dagbl. fråga om ett brott, sör hvilket lagen stadgar 6—10 års straffarbete och eventuelt till och med straffarbete på lisstid, till visea delar var anklagelsens riknghet styrkt af omständigheterna och i tvenne punkter äfven af den anklagade erkänd. Under sådana förhållanden tro vi att de flesta jurister skulle ansett rådligast att försäkra sig om den anklagades person, så att han ej genom rymning