Göteborgsposten – 10 december 1872, sida 1

relse som binder mig vid lifvet, sir, utom markattan; om jag måste skiljas vid Georgie, så vill jag hellre att de blir för er skull än någon annans. Först och främst är ni en hygglig och bra karl och jag hyser — aktning för er. För det andra skall min lilla flicka vara temligen nära mig, och det är någonting som jag ej sätter minst värde på. Sålunda gaf öfversten sitt samtycke. Derefter yttrades några ord rörande den ekonomiska sidan at saken, hvarvid Francis visade sig ifrig att tillförsäkra sin trolofvade största delen af sin förmögenhet, men öfvorsten protesterade emot en sådan frikostighet. — Vi skola göra hvad som är rätt, sir, men ingenting mera. Sjelf är jag ingen affärsman, men vi skola lemna saken i händerna på någon samvetsgrann man som förstår sig på dylika affärer, och han skall få bestämma hvad som är billigt och passande i detta fall. Jag har väl ej gått igenom lifvet utan att samla något på vägen, och vid min död skall det nog vara några tusen pund qvar åt min dotter, utom det här kära stället som hon naturligtvis skall få ärfra. Om hon också ej sjelf kommer att bebo det, tror jag dock att hon skall sätta värde på sin fars verk och laga så att byggnaderna hållas i godt stånd och fontänen spelar dagligen. Giftermålet skulle ej ega rum förr än tidigt påföljande vår. Francis skulle gerna velst ha det bestämdt till em tidigare tid, men öf-ersten och Georgie förklarade båda att det, oaktadt detta uppskof, blefve en kortare förlofning än vanligt. CForta