Göteborgsposten – 6 december 1872, sida 2

löjlig utstyrsel! Jag undrar ej på att mr Wort tyckte att de der menniskorna voro egna. — Be så, det lönar sig ej att du försöker vara elak, Sibyl; det ligger ej i din natur. Miss Davenant är en förtjusande flicka, och jag är säker om att du skall tycka om henne lika mycket som — — Som hvem? — Som jag gör. — Huru, Francis, nu igen? Detta -nu igen hade afseende på vissa episoder i sir Francis förflutua lif. Han hade ej uppnått sitt tjugosjunde år utan att några gånger bli förälskad under vägen; ban hade öfver hufvud taget varit kär en gång om året, och hans syster, åt hvilken han brukat anförtro sina tycken, hade ingen djup tro på deras beständighet. — Är miss Davenant vackrare än Euphresie Lamont, den spanska skönheten som du blef så betagen i der nere i klostret? — Tala om den lilla dvärglika varelsen. — Fy, Francis! Du var dock alldeles förtrollad af henne. — Var jag det? Nåja, hon var bra nog för att vara så liten, men denna är en lång flicka, och dena blifvande lady Oleredon får ej vara för liten. — Lady Clevedon! Har det redan kommit så långt? — Det har ej kommit till någonting utom — en kopp tus till, om du vill vara så god. Du helsar väl på miss Davenaut och beser hennes zoologiska samling i eftermiddag?