Göteborgsposten – 6 december 1872, sida 1

———— ——— — ————————t—— namn och hvad det passade henne utomordentligt väl! tyckte sir Francis. Han stannade till middagen, stannade till klockan elfva på aftonen, vid hvilken tid hen och miss Davenant demötte hvarandra såsom om de en lång tid kävnt hvarandra. Ötversten omtalade några historier från Indien som räckte en hel timma och sökte äfven på annat sätt göra aftonen angenäm för sin gäst. Sir Francis lyssnade naturligtvis uppmärksamt till hvad han sade, men försökte derjemte att göra sig bekant med Georgies smak oeh vanor. Han talade äfven med henne om sin syster och uttryckte sin förhoppning att de båda skulle bli goda vänner. — Jag är säker om att jag skall komma att tycka om henne ganska mycket, svarade hon. — Skall ni besöka heune eller skall hon komma till er? — Alldeles som hon sjelf behagar. Jag är ej så särdeles nogräknad i afseende på former och ceremonier. — Hon skall då komma till er i morgon, ehuru ni längre än hon bott i denna trakt. — Tack, det skall bli roligt. Tycker hon om djur? — Jag vet knappt. Jag tror att jag bör svara såsom den der mannen som tillfrågades om han kunde spela viol och svarade: jag har aldrig försökt. Sibyl har aldrig haft tillfälle att utveckla sin smak för djurverlden. Det är ej längre än ett år sedan hon slutade gin uppfostran i en klosterpension, och sedan dess har hon ständigt varit