Göteborgsposten – 6 december 1872, sida 1

med mig på resor. Men jag tror bestämdt att hon har en slumrande smak för hundar och markattor. — Jag är alldeles säker om att det är omöjligt för någon att ej tycka om ett sådant djur som Pedro, sade miss Davenant med en öm blick mot den varmaste vrån af den lilla salongen, der det bortskämda djuret, Javamarkattan, satt hopkrupen. Sir Francis red hemåt i månskenet, högst belåten med sin afton. — Sinclair hade rätt, sade han för sig sjelf. Öfversten är en präktig karl. Jag önskar blott att hans indiska historier varit litet mindre långdragna. Men det gör ingenting. Hvilket älskligt onsigte det var! Georgie — Georgie — Georgie Davenant! Han upprepade detta namn för sig sjelf hundratals gånger innan han hann till sitt hem.