Göteborgsposten – 5 december 1872, sida 1

— Det är vackrare än jag någonsin drömt mig, avarade fickan i låg ton. Hon hade sedan lång, lång tid tillbaka drömt om att få komma tillbaka till Clevedon, och förverkligandet af denna dröm ville nästan öfverväldiga henne. Om blott mamma hade varit med oss! tillade hon i en ton af saknad. — Ack ja, Sibyl. Det utgör skuggsidan af saken, svarade hennes bror, hvarefter de under tystnad passerade genom förstugan. Denna tystnad, detta plötsliga afbrott i deras glädje var ett slags hyllning åt den döda. Mr Wort torkade sig om pannan och började derpå utbreda sig i förklaringar öfver de åtgärder han vidtagit. — Jag försökte så strängt som möjligt följa de instruktioner ni gaf mig i ert bref, sir Francis, sade han; men i afseende på vissa detaljer har jag varit nödsakad att öfverskrida mina instruktioner. Jag har gjort mitt bästa i alla fall. — Ni har gjort stället förtjusande, inföll miss Clevedon. Åh hvilket förtjusande rum detta är och en sådan präktig utsigt! Vi böra bli mycket lyckliga här, Francis. Jag hoppas vi ha trefliga grannar, mr Wort? Mr Wort var ingalunda någon entusiast i detta afseende. — Det finnes tre eller fyra vackra ställen i grannskapet, sade han; men hvad dess innevånare beträffar, så äro de ej mycket att räkna på. De stanna aldrig hemma, utan tillbringa sin tid antingen i London eller ute på kontinenten, om de ej jaga i Skotland eller fiska i Norge.