Göteborgsposten – 5 december 1872, sida 1

Hvad fingo de se för sitt besvär? En stor, välväxt ung man med mörk hy, regelbundna anletsdrag och klara grå ögon — en liflig, vacker ung man med glänsande hvita tänder och ett öppet, vänligt småleende. Flickan vid hans sida var honom olik i hvarje hänseende — liten och späd och klen till sitt yttre, men äfven hon vacker. — Jag är uppriktigt tacksam mot er, sade han till bönderna med ett behagligt småleende, men jag vet mig ingenting ha gjort för att förtjena er godhet. Framdeles skola ni kanhända i mig finna en god husbonde, god värd eller god granne, allt efter omständigheteraa, och jag bli bättre värd ett så vänligt mottagande. Jag vet ej om det finves någonting som kallas ölfat i vår källare, men om der finnes något skall det genast börja tappas ur. — Vi fingo i går ner en vaguslast från Blackfriars, sade mr Wort; jag skall skicka ut några kannor till dem, om ni så vill. — Ja, gör det. Nå, Sibyl, hvad tycker du om Clevedon?