Göteborgsposten – 4 december 1872, sida 2

i i H i erre krossar det. Vi lefva lyckligtvis icke i den afigsna östern. Det finnes en annan nation: vår egen och försök ha gjorts att missleda dess medlemnar genom de förvändaste läror — hatet till arbetsifvaren t. ex. Nåväl, jag har sagt till denna naion: I ären herrar ötver edra händer, er tid och ert rbete. I kunnen upphöra att arbeta, det är eder ättighet; men om 3 gån till denna ytterlighet, så dafven j orätt. Viljen j nedböja arbetsgitvaren? Sannolikt icke; men om j skullen till sist lyckas deri, kolen j icke då äfven nedböja köparne och ruinera rt land? Och om denna nation icke lyssnar till lessa råd, utan vill stänga af de offentliga tariederna, å skall regeringen icke tillåta det. För tre veckor edan visade regeringen, att hon visste, huru hon kulle bete sig. Man säger till dessa menniskor: Kapital är tyranni. Jag har kämpat emot dessa lä-osatser. Man har äfven sagt till dem: Samhället örtrycker er; det nedtrycker er med skatter etc. Jag har protesterat och jag skall under aila förhålanden protestera emot sådana läror, och jag skall söka att visa, att den sociala rättvisan är större bland oss, än annorstädes. Ibland öfvergår man från teorier till handling, och jag har under hvarje period af min lefnad besvarat våld med våld. Ingen kan någonsin tillvita mig, att jag brustit i humanitet eller kraft. (Tal. som tycktes ha väntat sig ett bifall, hvilket icke följde, blef något förvirrad i sina yttranden). Jag upprepar, att det finnes länder, der dessa teorier starkare underhållas, än ibland oss sjelfva. Det finnes personer, som förneka tillvaron af en Gud. I 25 år har jag sysselsatt mig med dessa vigtiga frågor, och jag protesterar emot alla dessa ateistiska ideer. Jag paraderar här icke med religiösa känslor, hvilka jag ej skulle vid något tillfälle ha yppat. Jag har kämpat för den heliga stolens rättigueter, utan att derför angripa katolikernas samvete. Jag vill för min del höja min stämma för dessa rättigbeter. Jag har städse bekräftat dessa åsigter med min röst, mina skrifter och mina handlingar. Jag bör ej misstänkas, men jag skall icke vägra att svara, om man fordrar en ny försäkran af mig (mummel). Jag har sagt, att ett tvetydigt törbållande råder emellan oss. Hvems fel är det? I öusken att ega en stark statsmakt. I ären nog goda att erinra om, att jag gjort landet stora tjenster; j kommen och fordren, att jag skall gifra redogörelse för de yttranden af bitall, som jag emottagit ifrån olika häll. Men huru viljen j erhålla denna starka statsmakt? Mina herrar, kommen ihåg Bordeaux. I erojöden mig makten, i det j befalten mig att antaga den. I haden icke någon rättighet att pålägga mig den. Men jag mottog den af tillgifvenhet för fäderneslandet. I valden dessutom icke mig, och det var icke j, som dikteraden mitt val, det var omständigheterna. Åladen j mig några vilkor? Nej, inga. Då det gräsliga kriget slutade, då skatterna flöto långsamt in, då 400,000 af våra landsmän befunno sig i främmande fångenskap, talade ingen med mig om monarki eller republik. Ingen tänkte på någonting sådant. Man endast respekterade hvarandras äsigter. Hvad var min önskan, då jag antog fördraget i Bordeaux? Att förhindra borgerligt krig. Hvarenaa en nämnde mig såsom republikens president. Jag tycker personligen icke om denna regeringsform; men genom att antaga denna titel kunde jag rycka makten ifrån deras händer, som gripit den. Jag tillade likväl dessa ord: ÅViszt är, att republiken skall begagna sig af framgången, om vi regera vält. Skulle vi väl styra illa för att skada republiken? Emellertid förbehöll man sig afgörandet om den bestämda regeringsformen. Detta är den verkliga meningen med Bordeauxfördraget. Jag vill ej bedraga någon. Jag har icke tillhört något parti, jag tillhör ännu i dag icke något parti. Men jag styr i namn af fördraget. Jag vill aldrig i mitt budskap gå längre än alt bekräfta denna regering de facto, hvilken är det system som jag sätter emot den man kallar en gouvernement de combat. I Bordeaux var min enda onskan att rycka regeringen ifrån dem, som fordrade en kamp d outrance. Den politik, som satte oss i stånd att upptaga skatterna och återställa ordningen, har icke upphört. Och hvilken hällning intogo vi gent emot Kommunen? Det fanns i Paris 3000 kanoner och 400,000 gevär. På siu veckor ryckte vi dessa vapen itrån de missledda män, hvilka bemäktigat sig dem, sedan de förlorat vanan vid att arbeta. Vi samlade med stor svårighet en här af 140,000 man, ty fienden bevakade noga hvarje truppsammandragning. Deputationer kommo till mig ifrån alla Frankrikes städer och sade till mig: ÅArbetar ni för republiken eller monarkien ? Jag svarade, att jag endast arbetade för regeringen de facto. Gjorde någon mig på den tiden en förebråelse för detta svar? Nej. (ängrarig rörelse.) Mina herrar, jag svär det inför Gud. I bafven icke ingått någon förbindelse, men jag har det. Så nära som jag står evigheten, skulle det vara klandervärdt af mig att föra mitt land in på den ena eller andra vägen. Om man anser det rätt, kan jag nu kastas å sido som ett onyttigt verktyg. Om en monarki kan upprättas, eller om man väntar sig, att den skall erhålla någon majoritet inom landet, så skall jag draga mig tillbaka. Öch jag skall göra det med nöje, ty jag önskar högeligen att ännu denna afton få lemna ifrån mig makten. Om j tron, att en monarki är möjlig, så gören försök med en sådan. (Länge ihållande bifall från venstern.) Jeg är bl tt republikan, derför att jag icke tror på en monarki. En ibland eder spörjer, hvarför man applåderar mig ifrån den sidan. Det är derför att ovissheten blifvit skingrad. Det är derför (bifall trån venstern och skratt ifrån högern); och om denna sida applåderar mig, är det helt säkert icke derför att jag delar dess åsigter (förnyadt bifall). Jag delar icke dess åsigter om armån, ej heller rörande frågan om republikens stadgande, och det är derför man applåderar mig (förnyadt skratt från högern). Kortligen, mina herrar, blott en regering är i dag möjlig. Jag önskar blott lugn. Finnes det ännu någon ovisshet? Jag har för min del undanröjt den. Det tillhör eder att göra på samma sätt med eder egen ställning. Det är min lojala hållning, som tillvunnit mig bifallei itrån denna sida. Men hvad är republiken? Låtom oss kalla den konservativ. Men ingen politique de combat. In sådan länder ej till godt, utom då det gäller gatuoroligheterDå oroligheterna undertryckts, äro fasthet och hofsamhet den enda möjliga politiken. Den politik, som utskottet fordrar af mig, är en politik d outrance. Jag är ur stånd att fullfbja en sådan. Och hvilka äro personerna i regeringen? De äro tagna nr samhällets högsta klasser. Sen på ambassaderna (skratt). Och har jag i afseende på armen handlat i partianda? Har jag afskedat någon af de generaler, som tjenat under andra tider? Nej. Det har förhållit sig på samma sätt med förvaltningen. Det säges, att valens utgång varit sorglig. Det är en svår sak att afgöra. Men jag vill medgifva, att val egt rum, hvilka jag beklagar. Dem, som säga att landet ej är republikanskt, svarar jag med den förklaring, att det år det. Jag har sorgfälligt iakttagit det, och jag är öfvertygad om, att endast kandidater, som hysa republikanska åsigter, skola bli valda. Ännu blott ett ord till, innan jag lemnar talareI änclan att Fi ckalsamggga hoslnt hoilla Fn