Göteborgsposten – 4 december 1872, sida 2

Från Utlandet. Times meddelar i telegrafiskt referat, upptagande mer än två opalter i tidningen, Thiers hela och andras tal i franska nationalörsamlingen d. 29 November: Mina herrar! Jag uppträder här för att meddela en och hvar upplysningar, men särskildt för att skingra hvad man kallar en tvetydighet. Tron mig, det är ej denna siackars maktbefogemhet, jag vill försvara; det är min ansvarighet, som jag kommer att frisäga mig ifrån. Jag hyser icke det malplacerade anspråket att vara en nödvändig man; alla mina anspråk inskränka sig dertill, att jag ibland varit en nyttig man. Men det enda, som jag begär, är att bli fri från mitt ansvar. Församlingen har den suveräna rätten. Jag har alltid erkännt det och jag har aldrig velat bestrida det. Så t. ex har jag aldrig velat påyrka någon oföränderlig regeringsform. Jag har önskat att betrygga vilkoren för maktutöfningen. Har jag i mitt budskap fordrat upprättandet af någon särskild regeringsform? Nej, jag har helt enkelt begart, att vissa försigtighetsmått skola tagas, och jag trodde mig härmed upptylla en pligt. En agitation uppstod; ett utskott utsågs. Jag skulle kunna spörja eder, huruvida detta utskott icke öfverskridit sin befogenhet. Jag skulle kunna göra och bevisa det, men jag vill det icke. Vi ha begärt en allvarlig undersökning af författningsfrågorna, men dermed handlade vi endast i enlighet med de försigtighetsmätt, j alla önskat. Utskottet har gjort ett förslag, som ej afser författningsfrägor. Det har rest en personlig tråga. M. II., jag begår edert öfverseende, derför att jag är trött (sorl). Jag går gerna in på en diskussion af törsattningen, derför att min värdighet icke ar deri satt på spel. Den kunde ha väckts mera öppet och ärligt, men låtom oss diskutera den. Jag har blifvit angripen, men med ett visst sken at undseende, för hvilket jag tackar utskottets föredragande. Han har afgitvit en lång skildring af hvad han kallar oordningens arm6. Denna armå finnes till; den är stark, och stora försigtighetsmått böra vidtagas emot den. Vi borde kanske icke säga så mycket inför främmande länder. Men den finnes här och annorstädes, kanske mindre i Frankrike än annorstädes (rörelse). Jag känner denna arme, men det är ej rätt att i den inberäkna alla dem, som beskyllats för att tillhöra den. Jag skall säga er, hvilka de äro som utgöra den. Det finnes i den aflägsna östern samhällen, der menniskorna icke ega menskliga rättigheter. Ibland reser sig folket, och deras