Göteborgsposten – 30 november 1872, sida 1

na slutligen fram till den efterlängtade lotser tationen, som med sina små, men snygga p odfargade hus med hvita knutar och fönster: armar, sina enkla trädgårdstäppor deromkring vilkorligen återför vår tanke ull Emelie Car: ga ens masterliga skärgärdsskildringar. De trånst a rummen äro lullproppade med menoiskor, KX i kasta en flyktig blick ötver skärgårdsdelkningen ini lokalen, återfinna de enkla gr nöblerna, sängen med sina rena, rödoch m witrutiga omhängen, det gamla vägguret, de : tonsdöra träsnitten på väggarne... Utropa ens röst ljuder enformigt derinne... tretu jen ... fyratusen ... hör man på bara!.. emtusen ... sextusen... sjutusen... åttausen . .. jo, jag tackar!...niotusen och några ; undrade ..! Aaktionen är slut och den dyr4 vara lasten realiseras till ett pris, som, man och man emellan, icke anses för lågt. i Ändtligen få vi nu på en mera monsklig väg färdas ned till stranden, der vår lille ångare ligger färdig att ra oss åter ull värt i gamla Göteborg. Under vägen iakttages att: ön eger ett med afseende på förhållandena : 1 ö rätt aktningsvärdt jordbruk, få af ett ungt, 5 hyggligt fruntimmer uaderrättelse om, att hon är lärarinna i öns ambulatoriska folkskola och beundra slutligen innan vi stiga ombord ännu en pittoresk solkscen, väl vard att målas af. Betrakta t. ex. de tre små, knappt eex qvarterz höga fiskareämnena på klippan derborta! Edvard Bergh eller Fagerlm skulle önska dem till modeller der de stå, utrustade i sydvest, bundtröja, storstöflor och allt... var god observera den tvärsäkra minen och händerna i byxfickorna, ackurat som gammalt folk . . . modellerade i lera eller gjutna i brona skulle ni utan tvitvel, min sköna tröken, vilja ha dem — något mindre förstås! — till prydnader på er athånienne ... Vi förbigå hewresan, som var bortresan lik i trefnad och okonstlad gästvänskap, ehuru den sistnämnda nu antog en mera superlativ grad i välfagnad at mat och dryck, dervid värdskaps-välviljan och gästtacksambetskänslan urladdade sig i skålar och tal — utan tal. Vid skymningens inbrott voro vi åter i staden efter en ytterst angenämt tillbragt dag. Så der, mitt herrskap, no har ni varit med på en strandningsaktion i bohvsländska skärgården. Detta var Måndagen. Vi hoppa öfver Tisdagen — ursäkta voltigen efter en så anj strängande färd! — och försätta 088 på en gång i Börsens stora festsal Onsdagen på aftonen. Maz Bruchs tondikt Den heliga familjens flykt har nyss brusat genom salen, vi ha olyckligtvis kommit för sent för att få höra den, men man upplyser oss om, att den gjort ett bögst angenämt intryck på åhörarne, hvilka denna atton ull ew störra antal AN Vanligt samlats i den vackra salen. Följer nu Beathovens C:molls-synfoni, komp. år 1807 samt tillegnad furst Josef v. Lobkowitz och grefve Rasoumowsky. De mäktiga tonerna tala sitt innerliga språk till åhörarnes sinnen, man gripes, man hänföres och känner att det är en stor ande som ännu, från en annan verld, talar till oss, stoftets barn. Sinfoniens utförande länder såväl härföraren, kapellmästaren, som de djupa lederna bakom honom till all heder. Tilltalande, om också på annat sätt, är Mendelsoshns herrliga musik till Davids 42:a i psalm. Solister, kör och instrumentalistor täflade här om att tolka mästarens toner på ett värdigt sätt, att uppgiften tillfredsställande löstes, derom vittnade bifallsyttringarne trån den belåtna åhörareskaran. IIarmoniska Sällsdether har sålunda äfven börjat detta sitt arbet-är under särdeles lofvande omständigheter. I förbigående tillåta vi oss en obetydlig anI — — — —I——äT—— f— ä —— — märkning. Af flera skäl, hvilka här knappast behötva påpekas, vore det önskligt om soiråerne något tidigare, än förra gången var tallet, i blefve annonserade. i Göteborgs Musikförening har ej velat: göra sig ekyldig till detta och annonserar rei dan i dag sin konsert nästa Onsdag den 4 i December, töreningens fjerde konsert för säi songen. Densamma eger liksom de förre rum å Nya Teatern och af det i dagens N:o införda programmet erfar man att föreningen uppbjudit all sin förmåga för att äfven denna gårg kunna åstadkomma något på samma gång : gediget och lockaude. Särskildt fästa vi uppmasksemheien på att föreningen lyckats för denna konsert engagera m:ll Olefine Moe, en ung norsk sångerska, som vid sin debut å k: operan i Stockholm i Marthas (lady Harriets) parti rönte afgjord framgång och lofprisats ej blott för vacker röst och god skola utan äfven . . j sen särdeles angenäm apparition. Man har tillsändt oss nedanstående bref, hvari, som vi veta, zanningsenligt. påpekas några misstörbållanden, hvilka väl förtjena att af vederbörande allvarligen beifras. Vi införa derföre ekrifvelsen utan alla kommentarier, då förhällandet, hvarom det står hvar och en fritt att öfrertyga sig, fullkomligt talar för Big sjeltt: Min Herre! Narrade af braskande annonser och storståtliga affischer, infunno vi oss häromdagen i f d Bloms hotell för att taga det utpuffade, Steinska veridsberömda vaxkabinettet i betraktande. Och hvad fingo vi väl deruppe skåda, sedan vi dernere i torscugan erlagt en dryg afgift? Jo, vi fingo, till framtida varnagel, förnimma huru man i värt land och i vär stad ännu kan opataldt tå vilseleda allmänheten. Den första oriktiga, att ej säga något värre, uppgiften är, att -kabinetiet förevisas i Bloms stora sal. Kabinettet är nemligen hopfost i de gamla afklädningsrummen och hvad det innehäller är till den grad i alla atseenden underhaltigt att det vill oförsynthet i vidunderlig grad till att med dylik uselhet våga