Göteborgsposten – 29 november 1872, sida 1

ITUUHRBUIS BATNUA (III NALLOHAImudDCCCI. — Dedronig våderlek inpå 4:e månaden. Efter 11 dagars uppehåll bland norrmännen slutade kung Oscar sitt första besök som kung, i det han kl. 12 på natten sistl. Söndag afreste. Oaktadt den sena timman och oaktadt kungen genom skrifvelser till auktoriteterna hade undanbedt sig all offentlig uppmärksamhet vid afresan var dock en mängd menniskor på benen hela Carl Johans-gade utefter och omkring jernbanstationen rådde. stark trängsel — ett säkert tecken till att vår nye kung hos vårt oberäkneliga och kritiska folk alla redan lagt grunden till en popularitet och en hängifvenhet, hvilka det under våra nutida upprörda och oroliga förhallanden, under stormlöpningar mot forfattningar och mot landets intelligens, under trängtan efter förändringar i alla riktnipgar, ej skall bli kungen svårt att utvidga och fasthålla. Här i landet erfar mången känslan af nödvändigheten att sluta sig fast omkring kungens person, värna om och understödja kungamakten och regeringen. Kristiania Formandskabs (stadsfullmäktiges) ordförande, höiesteretsassessor Lövensklold, uttryckte sig i eitt tal till kungen bl. a. med följande ord: ÅFolket ser med vördnad upp till den höga ställning, som sätter kungen i svånd till att bevara ett fördomstritt omdöme rörande allt, som rör sig i samhället och derigenom utöfva ett försonande, ofta afgörande inflytande på dagens stridigheter och derigenom på folkets framtid-. Det intryck, som vi i allmänhet fått at kungens personlighet, hvilken hittills är oss föga bekant, tror jag ungefärligen kunna karakteriseras på följande sätt: rrik begåfning, lust och förmåga att sätta sig in i allt möjligt och isynnerhet att lära känna tolk, en uppriktig vilja och mycken oafhängighet i sict statsråd. Kungen hade under de få dagarne härstädes ett strängt arbete och han var synbarligen ofta ansträngd och nervös. Liksom kung Carl var han sent och bittida,i rörelse och färdades öfverallt; han mottog minst ett halftjog deputationer af myndigheter i stad och på land och besvarade som en högt begåfvad man på stående fot deras lyckönskningstal. Han höll oupphörligt statsråd och på en och samma dag först sammansatt norskt och svenskt, derpå svenskt och slutligen norskt statsråd. I sitt personliga uppträdande lade ban an på samma vänlighet och rättframhet, som gjorde kung Carl så afhållen öfverallt; han mottog dagligen i audiens hundradetals personer samt gick omkring och talade med alla Isynnerhet behagade det, att han företrädesvis höll sig till äldre folk, under det att den aflidne kungen visade en särdeles förkärlek för jemnåriga och framför allt tör yngre militärer. Då kung Oscar promenerade på gatorna med sin enda adjutant, var nyfikenheten efter att få se honom från börjon så stor, att han ofta hade svårt att komma fram: le peuple bas är sig likt i alla länder! En gång tog han upp sin börs och delade ut småmynt till några pojkar, som hurrade för honom, en annan gång språkade han med några gasarbetare, som stodo i ett dike i vatten till knäna sysselsatta med att reparera rörledningen; äfven dessa fingo mottaga en drickespenning från den kungliga handen. En af kung Oscars första handlingar bär i landet var att skänka 50 spdr till 5 på hafvet förolyckade lotsars efterlemnade 15 barn och 5 enkor i Nevlungshavn. På detta ställe upplystes det för några år sedan att 70 år förgått, sedan någon fullväxt man blifvit begrafven i vigd jord, emedan så godt som alla män här omkomma på hafvet. Ena dag gick kungen in i den nyöppnade restaurationen för uteslutande servering af svamprätter och smakade på dessa. För längre vid sedan hade kungen som prins besökt Kristiania fängelser; i ett bland dessa satt äfven en barnamöderska, öfver hvilkens sorgliga historia prinsen blef mycket rörd; hon dömdes sedan af Hoiesteret till 10 års straffarbete.