Göteborgsposten – 29 november 1872, sida 1

— UCLCUUTB. D. T. 0 som skall gfva allmänheten åtskilligt att tänka på, nemligen att bolaget samtidigt vill inflieka oss i det svenska jernbanenätet och dermed också i den stora europeiska samfärdseln samt att tillbudet gäller en bredspårig jernväg, under det att våra egna inskränkta tillgångar endast tillåtit våra ingeniörer att utkasta pla nen till en smalspårig jernväg. Slutligen skola vi, ifall vi öfverlåta åt det svenska bolaget att inom 3 år bygga denna jernväg, vid samma tid kunna ha färdig en annan, också myeket omtalad jernväg genom Jarlsberg från Drammen till de mindre städerna längs kusten, såvida nemligea Storthinget beviljar anslag dertill. Tillbudet från de utländska bolagen skulle sålunda, för så vidt det antages, leda derhän, att vi kunde få hela vårt föreslagna jernvägsnät färdigt inom 5 års tid; under alla omständigheter har det märkligt bidragit till, att den vigtiga Smaalehnsbanan nu har blitvit en fråga af första rangen på dagordningen. Den glada undrerättelsen om att de saknade Spetsbergsfararne äro välbehållna och att flera af dem redan hemkommit, har föranledt några att framkasta den frågan, huruvida icke hela den kostsamma expeditionen för desammas räddning egentligen kan sägas ha varit en förhastad åtgärd från regeringens sida. Det torde väl knappast kunna betviflas att ju våra besättningar skulle ba kunnat rädda sig sjelfva förmedelst hjelp från sina rederier, och hvad angår svenskarne, så anses det för säkert, att det icke skulle vara möjligt att bringa dem någon hjelp från det utskickade sälfångarefartyget, hvarjemte dessa, åtminstone till en del, voro förberedda på att öfvervintra deruppe. Följderna tör framtiden torde bli svåra nog att bära för regeriogen, då tjogtals norska sariyg hvarje år ligga under Spetsbergen för att fiska och ett annat och af dem lätt kan frysa inne; ansökningar om ett liknande understöd af det allmänna böra följaktligen jemt och samt kunna inkomma. Emellertid kan väl svårligen någon på rent allvar kunna påstå, att regeringen icke denna gång var pligtig att ila till bjelp. Skulle det emellertid icke låta sig göra att upprätta en international telegrafstation på Spetsbergen med underhasskabel till Norge, på en sträcka af 90 geogr. mil med mellanotation på Bären-Eiland, omkr. 60 mil från den norska kusten? Tack vare en dylik telegrafstation, skulle de europeiska stater, hvilka nu årligen utsända vetenskapliga expeditioper till polarhafvet, kunna hålla sig i ständig förbindelse med dessa, den nytta oberäknad, som fiskerifartygen skulle ha af densamma. Innevarande år lofvade ända till sommarens slut att bli utmärkt för Norge, men året bar icke hållit hvad det lofvade. Ännu den 16 dennes stod mångenstädes på landsbygden säden ute i skylar, en stor del af säden och hela potatisskörden gick förlorad. De goda fartygsfrakterna lofvade att lemna en lysande vinst för skoppsredarne, men ett par nätters stormar ha ödelagt värde för husdratusentals spår, hvilka för det mesta äro försäkrade inom landet. Nationaltörlusten blir derföre betydlig. Ett af sjöassuransbolagen i Kristiania säges förlora hela sin hopsparade reservford, 40,000 spdr, ett nyss bildadt hela sin förtjonst, 20,000 spdr, ett tredje likaså. Värst deran skola dock de vestlandska sjöförsäkringsbolagen vara; förlusterna äro ännu ej tillfyllest kännbara; dock finnes det intet tvifvel om, att samtlige bolagen skola kunna uppfylla sina förbindelser. Hit ha med de senaste danska ångfartygen ankommit omkr. 420 norska sjömän. Kung Oscar besökte i Söndags nationalgalleriet och förärade detsamma en i marmor af bildhuggare Budal utförd porträttmedaljong af drottning Lovisa och beställde för samma ändamål en liknande af kung Carl. Med kungens afresa inträdde en viss stiltje både i det allmänna och i det enskilda litvet; det bedröfliga regnvädret, som vu, med få afbrott fortfarit in på 4:e månaden, bidrager äfven till att lägga band på lifligheten att nedtrycka sinnena. AE ——VL ns