Göteborgsposten – 28 november 1872, sida 2

jag ånyo anlita er yrkesskicklighet. Ni får sjelf bestämma priset för hvad ni gjort. — Tack, sir. Af allt mitt hjerta önskar jag att jag kunde ha medfört angenämare nyheter åt er. En sak: har ni någon fotografisk afbild af er dotter? Det skullo betydligt underlätta ert bemödande att få saken fullt klor. — Ja. Jag har hennes porträtt, svarade Richard Redmayne i det han förde handen mot sitt bröst. Han hade burit sin dotters porträtt i bröstfickan under alla sina vandringar derute i Australien. Det var dock mycket som fattades i detta porträtt, gjordt af en kringresande fotograf utan all talang, och det var svårt nog att känna igen ett skönt qvinnoansigte i detta lilla matta ansigte, utan uttryck, lif och färg. Det blef således afgjordt att mr Redmayne sjelf skulle begifva sig till Highgate, söka upp den man som fungerat i egenskap af kronoombud och följa den ledtråd tidningsberättelserna lemnat honom så långt som den kunde följas. Han gick, fann kronoombudet och äfven den doktor som blifvit tillkallad då Grace dog. Af denne senare fick han en noggrann beskrifning på den döda flickan, en beskrifoing som gjorde honom fullt öfvertygad om att det var Grace. 22.