Göteborgsposten – 25 november 1872, sida 1

en kår med benämning ÅKongl. Flottan och att dervid officerspersonalen bestämmes till 2 flaggmän (kontreamiraler), 6 kommendörer, 20 kommendörkaptener, 43 kaptener, 43 löjtnanter, 26 underlöjtnanter; summa 140 officerare. — Underofficerspersonalen bestämmes att utgöra 20 flaggunderofficerare, 75 underofficerare at 2:a klassen, 95 underofficerare af 3:e klassen; summa 190 underotficerare; att vid denna sammanslagning må lemnas åt hvar och en individ den tur i förhållande till hans kamrater som han på grund af sin innehafvande fullmakt eger vid den tid då sammanslagningen sker, eller om två inom lika grad ega fullmakt af samma datum, efter nåstföregående fullmakt af olika datum inom lika grad; samt att den minskning i det nuvarande antalet regementsoch underofficerare som sålunda bör ega rum, må ske i mån af inträffande afgång; att lönerna för officerare och underofficerare vid den nya Kongl. Flottan måtte utgå, enligt föreslagen aflöningsstat, uti I fast lön och å tjenstgöringspenningar, hvarvid ersättning för såväl inqvartering som, hvad underofficerare angår, för indragen aflöningsspanmål ar inbegripen i dessa lönebelopp. Löntillökning, som tillfaller en del officerare och alla underofficerare, kommer dem först till godo i den mån erlorderliga medel blifva tillgängliga; tjenstgöringspenningar få uppbäras under all slags militärtjenst, äfvensom under semestre, men deremot icke vid tjenstledighet, sjukdomsfall eller annat binder för tjenstgöring; för semestre gälla föreskrifterna i förordningen af d. 24 Maj 1872; befordringar till och med kaptensgrad och uppflyttningar inom graden från lägre till högre lön ske i tur, om icke K. M:t i särskildt fall pröfvar att annorlunda skall förfaras, men befordringar till högre grader äfvensom inom underotficerskären från lägre till högre grad ske uteslutande på grund af duglighet för tjensten; att efterhand som medel, hvilka redan uppförts för 5:e hufvudtitelns aflöningstat, lemna tillgång uppsättes en reservstat, under benämning Kongi. Flottans permanenta reservstat, dit officerare vid den nya Flottan kunna förflyttas då K. M:t pröfvar det för tjensten nyttigt. att otficerare skall vara förpligtad afgå ur tjensten, då han uppnått pensioneringsåldern och är berättigad till full pension jemte fyllnadspensions erhållande, dock att K. M:t kan uppskjuta med afskeds beviljande om officerare anses behöflig för sjöforsvaret. De två nuvarande kompanierna kanonierer omdanas till två i Stockholm förlagda kompanier matroser och jungmän; för dessa upptages endast en kompanichef och för de 4 i Karlskrona förlagda matroskompanier endast 2:ne chefer. Vid Båtsmanshållet reduceras antalet kompanichefer från 29 till 19 st. genom att förlägga två och i vissa fall tre af mindre vidsträckta kompanier under samme chef, men arvodena ökas för chefen från 300 till 500 rdr; kompanichefen får till biträde en underofficer med lön af 800 Å 900 rdr. Bland öfriga ändringar må nämnas att en ny aflöningsstat för båtsmanshallet föreslås samt att det mätte medgitvas båtsmän rättighet att efter fyllda 27 lefnadsoch 7 tjenatear under fredstid afgå ur tjensten, dock med skyldighet, om han begagnar sig af denna rätt före fyllda 15 tjensteår, att sätta annan krigsduglig karl i stället. De tör den föresl gna organisationens genomförande erforderliga lönetillökningar i aflöningsstaterna lära beräknas till omkring 177,000 rdr och skulle utgå af de aflöningsmedel som för närvarande äro anvisade till kgl. flottans nya och gamla reserv-, indragningsoch expektaniatater m. m., i den mån medel genom afgång å nämnda stater blifva tillgängliga. id genomförande af omorganisationen borde genast sammanslagningen af kgl. flottan och kgl. skärgårdsartilleriet ske; de ledigblifvande medlen skulle användas i följande ordning: till båtsmanshållets befäl och underbefäl samt kanonierkårens omdaning till matroskompanier; till förbättring af underofficerarnes aflöning; till förökande af otficerslönerna samt sist till permanenta reservatatena upprättande. För 1874 skulle kronan öfvertaga hela kostnaden för båtsmännens forseende med kläder och följaktligen en höjning af förslagsanslaget tillbätamäunens beklädnad blifva nödvändig; hvaremot en nedsättning motsvarande beklädnadsafgiften torde medgifvas uti den vakansafgift som riksdagen och K. M:t bestämde för de rusthäll, hvilkas sättande på vakans till ett begränsadt antal inom Blekinge och S. Möre medgafs på 10 år. Af det anförda synes att den af riksdagen framkastade möjligheten af ett sammanslående af sjöförsvarets båda vapen blifvit at sjöministern på ett praktiskt och ekonomiskt sätt bragt till lätt åstadkommen verklighet.