Göteborgsposten – 25 november 1872, sida 1

Richard Rodmayne satt som on bildstod med en mörk rynkning af ögonbrynen men utan vidare uttryckande af sin harm, under det tant Hanna framställde sin berättelse. Hans hjerta var fullt af bitterhet mot dessa slägtingar som låtit hans älskling gå förlorad. Enligt hans öfvertygelse var det en gifven sak att de kunnat rädda henne, att hon gått förlorad genom deras likgiltighet. Men han sade ej mycket. En sådan sorg som hans är mest böjd för tystnad. Då tant Hanna sagt allt hvad hon hade att säga, utan att ha blifvit afbruten, reste Richard Redmayne plötsligt sig upp och satte hatten på hufvudet. — Ni går väl ej ut i afton, Richard? utropade hans svägerska i det hon såg på klockan. Den visade half tio — en sen timma enligt de vanor som följdes på Brierwood. — Jag går till John Wort. Jag går för att uppfordra honom till att afgifva räkenskap för denna sak. — Var ej ond på honom, Richard, bad mrs James. Han handlade i god afsigt. ) Fortas. fr. N:o 273.