Göteborgsposten – 25 november 1872, sida 1

onniers Boktryckeri. 2 187 2. vältrades om hvartannat ochäkbildade ett förfärligt kaos. Raketapparaten från Brantevik blef emellertid eftersänd och raketer blefvo dermed kastade till ångfartyget, som dock ej uppnåddes. Det lyckades emellertid ångbåtens förste styrman, P. A. Bergman, att med lifsfara i en at fartygets båtar rädda den ombord varande qvinliga personalen och några manliga passagerare; men då han fjerde gången gick ut till fartyget, sönderslogs båten och han måste med en lina om lifvet hasas ombord genom vattnet och bland spillrorna at allehanda om hrartannat flytande vrakgoda. Slutligen kl. 8 om Onedagsmorgonen kommo de öfriga parsagerarne och fartygets besättning i land. Den siste, som lemnade ängfartyget, var detsåmmas befålhafvare, kapten Öberg. Bibliotheca Danica. Under denna titel utgifves i Köpenhamn för närvarande ett verk, hvilket är egnadt att tillvinna sig uppmärksamhet hos alla vänner af den nordiska litteraturen, på samma gång det bär vittnesbörd om den uppoffrande ifver, hvarmed den Gyldendahleka bokhandelns nuvarande innehafvare, kanslirådet F. Hegel, alltid är beredd att, i hvad på honom ankommer, främja den fosterländska litteraturen. Det kongl. biblioteket i Köpenhamn är som bekant det rikhaltigaste i Norden, men bland dess samlingar äro naturligtvis de af det största intresset, hvilka omfatta dem danska litteraturen och utgöras af ej mindre än c:a 70,000 band (från år 1482 till 1830). Sedan tio år tillbaka har man varit sysselsatt med upprättandet af en systematisk katalog öfver dessa samlingar, hvilken lär bli färdig om ett par år. Men det är naturligt, att det oaktadt biblioteket icke skall kunna vara af samma allmänna gagn, som om denna katalog blir tryckt och sålunda gjord tillgänglig för vida kretsar. På grund häraf bar hr Hegel öfvertagit utgifvandet af den dyra at bibliotekarien Chr. V. Bruun radigerade katalogen, fastän han af lätt sanna skäl icke kan vänta sig den spridning af företaget, att det kan ersätta de dermed förenade betydande omkostnader, till hvilkas delvisa betäckande dock danska regeringen, Vetenskapssamfundet, Sällskapet för danska litteraturens befrämjande m. fl. bidraga. Första häftet, som omhandlar teologien, har utkommit och kostar i svenskt mynt rdr 3: 25. Subskription emottages i alla skandinaviska boklådor. Det skulle ej vara nr vägen, om detta patriotiska föredöme följdes af våra svenska bibliotek, ty sålunda skulle dessa obestridligen kunna blifva med mera intresse af den bildade allmänheten omfattade än nu, då de utgöra en rikedom, af hvilken blott ett försvinnande fåtal drager fördel. Strandningsförhållanden på Öland. Vi anförde nyligen efter tidn, -Kalmaren strandningsaffär från södra Öland i sammanhang med redogörelsen för den under hr Perrys ledning i Kalmar hållna sjörätten. Ofvannämnde tidning anför mu: ett motstycke från norra Öland: Den 11 Oktober strandade vid Huavalla på Ölands nordöstra kust skeppet Carolina, kapt. Olsson, hemma i Göteborg, kommande från Sundsvall och destineradt till England med last af sparrar och plankor. Omedelbart härefter uppgjorde tvänne personer i Borgholm, för engelske vicekonsuln Matthiesens räkning, bergningskontrakt med kaptenen mot 32 90 af fartyg och last, hvarefter bergningentog sin början. Först fördes riggen i land, men icke till närmaste strand, utan till ett ställe, beläget på ett betydligt afstånd derifräån, vid namn Petgärde, hvaremot man började att föra lasten i land vid strandningsstället. Några dagar derefter protesterade distriktets Lloydsagent mot det kontrakt, som blifvit afslutadt af kapten, hvilken alltjemt vistades på Petgärde — treligen för att bevaka riggen — oaktadt han underrättats om att Lloydsombudet afrest till Husvalla för att taga hand em lasten. Den 18 på aftonen anlände den af nämnde ombud reqvirerade dykareångbåten Poseidon till Kårehamn (invid Petgärde). Åugbåton hindrades emellertid af stark tjocka från att genast begifva sig till strandningsplatsen, men i stället skyndade en bekant bergare vid namn Joh. Johansson i Petgärde med en mängd arbetare till ort och ställe — ehuru dykarefartyget hvarje ögonblick kunde dit förväntar — och började dels att föra återstoden af lasten i land och dels att sönderhugga skeppets däcksbalker, hvilka voro högligen af nöden för ångbåtens bergningsarbete! Vid underrättelsen härom infann sig kronobetjeningen, på begäran af Llyodragenten, för att förbjuda förstöringsarbetets fortsättande, hvarefter, då tjockan fortfor, agenten, den ende som varit befogad att taga hand om saken, öfvertog bergningen af lasten. Kapten och besättning, som borde varit närvarande, syntes ej till under hela denna tid. Derjemte hade kaptenen icke utfört mer än ett mindre ankare, oaktadt ett betydligt större med dertill hörande ketting fanns om bord — och hvad blef nu slutet på denna besynnerliga historia? Till den 26 och 27 d:s utlystes auktion på fartyget med rigg och mahagnymobler och öfriga inventarier; men så kom stormen förra veckans Tisdag och Onsdag, och i detta ögonblick finnes af det stolta Göteborgsskeppet intet annat spår än några längs kusten uppvräkta kopparbultar och andra vrakspillror. Det stora ankaret med åtföljande ketting har ändtligen nått sin bestämmelseort, bottnen, och kaptenen gästar ännu Petgärde. Skulle månne icke detta barori förtjena att blifva föremål för en svensk sjörätts behandling, hvarvid man kunde hoppas, att bland an