Göteborgsposten – 25 november 1872, sida 1

qval han erfor i sitt inre, fortsatte genom grinden, ut öfver den doftande ängen på samma stig som Grace vandrat till det öde som väntade henne. Innerånarne i Kingsbury voro ännu vakna. Klockan var tio då Richard Redmayne passerade bygatan efter en half timmas skarp promenad, men ljus lyste ännu från den enda butik som fanns och från fönstren i värdshuset. Huru främmande tycktes ej alla föremål nu vara för vandraren, och huru välbekanta voro de dock ej för honom! Hade han varit borta ett halft århundrade eller endast en vecka? Hvilken tyst och lugn del af verlden var ej denna i jemförelse med den hvari han under senaste åren lefvat! Han gick rakt till mr Worts prydliga boning, en af de förnämsta i Kingsbury. Det brann ljus i fönstret till det rum, der mr Wort brukade sitta och skrifva, hvarföre mr Redmayne gick rakt till dörren, vred om låsen och steg in. John Wort satt funderande öfver en bundt papper. Han blickede hastigt upp då dörren öppnades, och vid åsynen af Richard Redmayne spratt han till som om han fått se ett spöke. — Richard! utropade han. Kors, jag trodde att ni var i Australien! — Trodde ni att jag ämnade stanna der för alltid? frågade Richard Redmayne med bister min. Ni gjorde väl det, annars skulle ni säkerligen ej ha skickat en skurk in i mitt hus för att bringa min dotter på fall. Förvaltaren rodnade ända upp till hårfäset.