Göteborgsposten – 22 november 1872, sida 2

T T—T— — v Från Utlandet. Herr Thiers gifver nu återigen i Versailles för femte eller sjette gängon under sitt presidentskap den politiska komedi, hvari handlingens höjdpunkt ligger i hans politiska hotelse med att vilja afgå från sin befattning som landets president, om man ej vill gifva honom ett formligt förtroendevotum och garanti för vissa roformers genomförande, hvilkas art vi känna till. Vi kallade detta hot för politisk komedi derför, att Thiers i grund och botten icke menar allvarligt. Han kan ej, ty han är en varm patriot, nu lemna sitt fosterland åt dess öde, emedan hans atgång skulle slunga det i outsägliga förvirringar och åter utsätta det för faran af en ny tysk ockupation. Hans hotelse afser således endast att tvinga högern till eftergitt. Och den måste förr eller senare böja sig, ty om den genom ett fortsatt motstånd skulle nödsaka Thiers att verkligen skrida till mer än hotelse, så skulle landet, derom kan man vara viss, resa sig ganska emgt. Det skulle då antingen drifva Thiers till en statskupp eller ock räka i ett revolutionärt utbrott, det der kunde bortspola både högern och ätven Thiers sjelf samt kasta Gambetta upp på tinnarne af templet, för att med en tids anarki och rödhet inkalla den utländska ockupationen eller bana väg för kejsardömets återkomst. Det ligger således alls ingen fara för det närvarande i ställningen, ty Thiers kan icke af egen vilja afgå och nationalförsamlingens höger kan å sin sida icke heller umbära Thiers, så att nog kan man vänta sig en kompromiss; det är ett lyckligt slut på komedien. Men handlingen i pjesen är dock intressant nog och väl förtjent af att något närmare refereras. Då Thiers uppläste sitt budskap inför nationalförsamlingen, hvilket mottogs med tystnad af högern på grund af den deri innehållna frasen om den konservativa republiken, uppträdde ledaren af denna höger, Kerdrel, och föreslog, att ett utskott skulle tillsättas för att inkomma med förslag till ett svar på budskapet. Thiers förklarade sig beredvillig att ingå härpå, men ville endast mottaga det under vilkor att det innehöll ett formligt godkännande af hans åtgöranden — och församlingen beslöt utskottets tillsättande. Sedan dess ha venstern och venstra centern förklarat sig ogilla en dylik svarsadress affattande, såsom icke-republikansk, och slutit sig till de af Thiers i budskapet uttalade åsigter. Men då högern fortfor i sitt beslut, framryckto först Thiers liforgan Bien Pulic med en artikel, hvilken tydligen förokrifver sig från presidentens kabinett. Det hette deri, att om församlingen i anledning af Kerdrels förslag skulle ännu en gång framkomma med tadel mot Thiers, så skulle han inkomma med begäran om afsked. Det skulle då icke återstå för henne annat, än att antingen konstituera sig som konvent eller att prokla. mera monarkien; men man måste i så fall spörja: hvem skulle bli konungen eller den nye presidenten? På ett oförtjent, hatfullt tadel, mot hvilket Europas samvete skulle