Göteborgsposten – 22 november 1872, sida 2

protestera, likasom Frankrike och församlingens flertal redan gjort, ekulle det tvungna svaret bli hr Tuiers afgång. På denna snara, oundvikliga afgång skulle, fortfar bladet, följa kaos inom församlingen, anarki inom departementen, uppror i Paris och tyskarnes återkomst till Champagne. Men låtom oss bortse ifrån denna utgång, dit händelsernas logik skulle drifva oss och låtom oss önska, att nationalförsamlingen må spilla så föga af sin dyrbara tid som möjligt på öfverläggningen af eit förslag, hvilket är så onyttigt, om det leder till ett godkännande, och så farligt, om det har ett klander till följd. Denna uppsats underlät icke att göra intryck, och de orläanistiska organerna började redan dagen efter dess offenuiggörande att nedstämma tonen samt antyda sin öuskning om förlängningen af makten åt Thiers, under vilkor att allt finge fortfarande törblifva inom Bordeaux-öfverenskommelsens gränser. Men då valet af det föreslagna utskottet skulle i förrgår anställas inom nationalförsamlingen, blefvo af de 15 medlemmar, som skola utgöra utskottet, 9 valda ur högern och högra centern. Denna utgång af valet har synbarligen manat Thiers att åter framkomma med sin hotelse om att taga afsked, i händelse man klandrade hans åtgöranden. Dock vill såväl han som minviståren först ha del af utskottets betänkande, innan de taga till det ödesdigra steget. Menl Thiers sjelf begagnar tilltället till att spänna bågen ännu högre, i det han förklarar, att han för sitt qvarstannande äfven fordrar å högerns sida garanti för, att hans plan om presidentskapets förlängning och den konservativa republikens stadfästande blir genomförd. De telegram, som vi närmast ha att vänta ifrån Versailles skola således komma att bli af ej ringa intresse.