Göteborgsposten – 21 november 1872, sida 2

D EET I Från Utlandet. Den politiska nyhetsmarknaden är för dagen särdeles flau. Det är endast den franska nationalforaamlingen, som i någon män gifver utlandsreferenterna sysselsättning. Debatten rörande general Changarnieris törfrågan till regeringen om Gambettas resor och tal i Södra Frankrike och Savoyen var verkhgen, såsom man kunds vänta, het. Changarmer sade, alt Gambetta med sitt tal i Grenoble velat bringa nationaltörsamlingen i missaktning, hvarför han besvor den provisoriska regeringen att losslita sig från sadana uppviglare, hvilka skulle, om de vore i besittning at makten, bringa Frankrike till undergäng. Changarmer törebrådde regeringen dess Visade svaghet och obeslutsamhet, hvilket frammanade inrikesministern Lefranc. Han förklarade, att regeringen ej visat någon svaghet, utan biott uppfyllt sin pligt, på samma gång han protstorade mot benämningen provisorisk. Hertigen at Broglie sade, att regeringen formligen trisagt sig trån gemenskap med Gambeda. Ätven Tmiers ejelt uppträdde och törklarade, att regeringen nu kunde, då verklig fara förefanns, upptaga striden mot socialismen och demagogerna, emedan Frankrike nu vore beskyddadt af sin tappra här. Men han uppmanade likväl partierna att icke belasta regeringen med misstankar, genom hvilka hon en dast skulle försvagas. Till slut begagnade han sig med en parlamentarisk fint af Changarniers yttrande om en provisorisk regering, sägande: I beklagen, att regeringen endast är provisorisk, nåväl, skaflen er då en definitiv styrelse, eltersom ögonblicket derför är gynnsamt, Frankrike skall emottaga den. Venstern ville ha en enkel dagordning, men församlingen förkastade med 495 röster mot 132 detta förslag, Högern ville ha en motiverad dagordning, som föreslogs af Denait, den förkastades med 372 röster mot 327. Regeringen var emot dessa båda förslag och för